Allt är ett tecken på Gud
Imam Ali Islamic Center publicerade nyligen boken ”Guds enhet och enigheten i Gud”. Boken är skriven av den kända författaren och forskaren Dr. Mohammad Ali Shomali. Boken baseras på tre föreläsningar som Dr. Shomali höll vid Sophia Universitetet i Loppiano, Italien, år 2016 i den första omgången av Wings of Unity-projektet.
Nedan följer en del ur boken som handlar om hur islam ser på Guds tecken.
”En sak som finns i den islamiska tron, är att allt inte endast är skapat av Gud, utan att det även är ett tecken på Gud. Det är nog möjligt att insistera att ingenting existerar om det inte finns ett tecken för att kunna förstå det. Vi kan även hävda att avsikten med att Gud skapade oss var att Han skulle bli igenkänd. Det finns ett gudomligt uttalande som säger: ”Jag var en gömd skatt och ville bli känd. Jag skapade därför människan för att bli känd.” Att existera och att bli känd går därmed samman.
Allt är därför ett tecken på Gud. Koranen hävdar att det finns både yttre tecken (allt runt omkring oss är ett tecken på Gud) och inre tecken: ”Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva.”
Om vi ser på detta – att allt är skapat av Gud och är samtidigt ett tecken på Honom – innebär det därmed att allting är heligt på något sätt. Jag brukar säga att Guds signatur finns på allt i denna värld. Om så är fallet, kan du bortse från det? Kan du förstöra det? Vissa muslimska mystiker är även väldigt tveksamma över att döda myggor och andra insekter. Det har nämnts att när imam Khomeini var i Najaf, var det mycket varmt och därför fanns många myggor och flugor. Han brukade aldrig döda dem, utan använde sin kappa för att få ut dem ur sitt rum.
Det fanns en mycket from forskare i Mashhad som hette Mirza Javad Aga, vars son berättade att han en dag var ute på gården när han sedan ville gå in till sitt hus. Dock vände han sig istället och gick tillbaka, varför hans familj frågade honom om det hade hänt något. Han sa: ”Jag hittade några myror på mina kläder och vill därför gå tillbaka dit jag satt, för att lämna dem på samma ställe så att de inte flyttas därifrån.” För Mirza Javad Aga var även en myra betydelsefull…”