Frågan om muslimska kvinnors slöja är en av de frågor som alltid dykt upp i diskussioner om integration och svenska muslimers närvaro i samhället. Det verkar som om det talas mindre om det på ett direkt sätt p.g.a. känsligheten av ämnet och dess direkta relation till religiösa trosuppfattningar och personlig frihet.
I Sveriges grundlagar har sju typer av frihet garanterats för alla svenska medborgare, vilka är följande:
Yttrandefrihet, tryckfrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.
Enligt lagen om religionsfrihet som godkändes år 2000 är alla fria att uttrycka sin egna trosuppfattning. Dock är lagen som godkändes år 2000 en överblick över religionsfrihetslagen som godkändes år 1951. Med andra ord erkändes religionsfrihet och friheten att uttrycka sin trosuppfattning fr.o.m. 50-talet i Sverige som en grundpelare.
Därmed är det ett fullständigt lagenligt och känt spörsmål att bära slöja med hänsyn till lagen om religionsfrihet. Men detta är inte hela historien. År 2015 ökade antalet anmälningar p.g.a islamofobi med 69 procent jämfört med fyra år tidigare, där en noterbar mängd av dessa anmälningar kom till polisen ifrån kvinnliga muslimer.
Vid en titt på statistiken för år 2014 som publicerats av Brottsförebyggande rådet (Brå) kom det 492 anmälningar p.g.a. islamofobi. Majoriteten av dessa anmälningar gjordes via internet (21%). 11% av anmälningarna p.g.a. islamofobi skedde på arbetsplatsen.
En del av de kvinnliga muslimerna hade stått inför problem p.g.a. att de burit slöja på arbetsplatsen. Dock är det kanske långt ifrån rättvisa att vi skulle tänka att alla arbetsgivare som avhåller sig ifrån att ge jobb till kvinnor med slöja gör det p.g.a. att de är emot själva principen med att bära slöja. Snarare kan en anledning till detta vara att arbetsgivaren känner att slöjan kanske är ett hinder för jobbets eller projektets framgång.
Här är det som muslimerna själva har i ansvar att bevisa för samhället att slöjan inte alls behöver vara något hinder i arbetslivet för en kvinnlig muslim.
Men samhället måste också ge denna chans till kvinnor med slöja – med kortsiktiga och långsiktiga plan – så att de kan få visa upp sina förmågor. Vi måste även acceptera att muslimernas tolkning av slöja skiljer sig åt. Samtidigt som en grupp muslimer beskriver slöjan på ett sätt är det möjligt att en annan grupp beskriver slöjan på ett helt annat sätt. Denna fråga har t.o.m. skapat en skillnad bland olika islamiska skolor.
Värt att nämna är att kvinnor med slöja närvarar på många arbetsplatser i det svenska samhället idag och utvecklas bredvid andra medborgare. Men samtidigt måste det erkännas att många kvinnor med slöja känner att samtidigt som de har goda utbildningar och meriter står de bakom stängda dörrar på arbetsmarknaden p.g.a. att de klär sig med slöja.
Med hänsyn till det som nämnts vill vi i de tre kommande numren av Budskapet fokusera mer noggrant gällande denna fråga. Tidningen Budskapet har tagit del av alla anmälningar p.g.a. diskriminering mot islamiska trosuppfattningar som har kommit till DO under 2016 och har som mål att hjälpa till med att lära känna denna fråga närmare. Vi är övertygade om att slöjan inte bör vara ett hinder på arbetsplatsen, snarare kan det vara en immunitet och ta plats bredvid andra accepterade fenomen och normer som ett naturligt samhällsrelaterat fenomen.
Ni läsare kan även skicka era erfarenheter gällande detta ämne till tidningens e-post (info@budskapet.nu) så att de kan tryckas efter att tidningens redaktion godkänt dem.
