Dyanne: ”Jag vill vara en del av samhället”

Syster Dyanne arbetar på akutmottagningen på Södersjukhuset samtidigt som hon studerar till sjuksköterska i Eskilstuna. Hon har rötter ifrån Chile och var troende kristen innan hon år 2010 konverterade till islam.
Hon är även sjukvårdsbefäl inom hemvärnet och rycker ut vid nationella kriser.
Nedan är en intervju som Dagens Muslim gjort med henne.

Vad är din roll inom sjukvårdsbefälet? Vilka är er insatser?
– Jag leder en sjukvårdsgrupp inom hemvärnet. Vi är ett insatsförband som tjänstgör vid nationella kriser, såsom skogsbränder, kemattacker, större olyckor osv.

Vad var den huvudorsaken till din konvertering?- Jag var troende kristen men saknade svar på existentiella frågor, islam gav mig svaren.

Hur började du arbeta för den svenska försvarsmakten?
– Jag tog en prova-på-kurs som frivillig soldat, GUF.
Under utbildningens gång kände jag en uppmuntran att inrikta mig på sjukvård, vilken blev ”Hemvärnsjukvårdare”.
Vi använde oss av realistiska scenarion och man fick lära sig mycket om sig själv, kontrollera sina egna känslor, ta hand om sin kamrat och sig själv i en krissituation. En bra kurs med bra pedagogik och ledare.

Varför önskade du bli en del av hemvärnet?
– Jag är en del av den nationella skyddsstyrkan i Sverige för jag anser att jag bor här och jag vill vara en del av samhället och på så sätt gör jag mitt för att vara i tjänst för mitt land och för att förverkliga den delen av vår tro som säger att de bästa utav oss är den som gör mest nytta för mänskligheten.
Jag älskar att kunna hjälpa människor och återfå kämparglöden eller stridsvärdet.

När blev du först kallad till att hjälpa till med sommarens bränder?
– På kvällstiden den 16:e juli kontaktades jag av min högre chef i vårt kompani; som sjukhusbefäl fick jag kontakta mina soldater för att kolla om de kunde åka ut med mig. Vi fick en dag att förbereda oss, oftast är det kortare. Jag fick tjänstledigt och åkte tillsammans med de övriga som kunde delta i uppdraget.

Hur länge var ni på plats?
– Först tre dagar. Men vi blev tillfrågade om vi kunde åka tillbaka nästa vecka. Vissa tackade nej, men jag och min kollega jakade.
Så nästkommande vecka var vi på plats tisdag – lördag. Det fanns mer behov, men jag hindrades av mina studier.
Vad är ditt huvudansvar?
– Mitt huvudansvar är nog inte att i som detta tillfälle ta kontakt med SOS Alarm. För vi har vårt interna system under insatser. Men kort sagt så är mitt ansvar att leda en sjukvårdsgrupp som ska ta hand om skadade eller vara kamratstöd för soldaterna. Vi är både mobila och har fasta punkter, så allt beror på hur läget ser ut.

Vad mer kan du berätta om skogsbrandens släckningsarbete?
– Många aktörer samarbetar både utifrån och på plats; Röda korsets volontärer, civila volontärer… var och en ställde upp med något, alltifrån mat, transport, städning av toaletter osv. Man blir rörd och tårögd av insatserna. Det fanns folk som städade området och toaletterna och de åkte ifrån plats till plats.
Utöver svenska styrkor hade vi polska brandmän, franska brandmän, italienska flyg som hjälpte till att släcka, danska fanns det massor av. Vilket samarbete! Det var helt otroligt!! Det fanns i alla fall inte tillräckligt med personer och resurser, därför jobbade somliga 36 timmar i sträck och sov 2 timmar.

Kan du berätta om en specifik händelse ifrån brandsläckningsarbetet?
– Vi var två som skulle hämta två rökskadade, jag har aldrig varit så nära eld. Vi åkte in och det brann 20 m på var sida av vägen. Tänk dig en väg och man såg inte längre fram än 3 meter pga. all rök. Hur ska vi hämta dem, tänkte jag?
Vi mötte upp brandtjänsten och tillsammans med rökdykare åkte vi in på en gata. Vi hittade och gav dem syrgas.
När jag var där i elden tänkte jag på jahannam/helvetet, må Gud skydda oss alla, det var en otroligt stark känsla.