Maria Erika Olofsdotter Krukka föddes i Junosuando i Norrbotten i Nordsverige år 1866. När hon gifte sig flyttade hon till byn Lovikka och blev då Fru Erika Aittamaa. Hon var en fattig skogsarbetarhustru och det var just därför som hon bestämde sig för att sticka vantar till försäljning.
En dag kom en man och bad henne sticka ett par tjocka ullvantar. Erika stickade vantarna så tjocka som möjligt men kunden blev inte nöjd då de var mycket stela och hårda. Efter att hon funderat på vad hon skulle göra beslutade hon sig för att tvätta och ragga vantarna flera gånger och detta gjorde ullen mjuk och skön. Kunden blev mycket nöjd och ryktet om de fantastiska vantarna började sprida sig.
Med tiden fick vantarna de samiska färgerna röd, gul och blå i och med att vantarna kom till det samiska samhället. Hon försåg också vantarna med en tofs så att man lätt kunde hänga upp dem ovanför spisen för att torka.
Med tiden blev familjens ekonomi starkare och samtidigt som försäljningen ökade bestämde hon sig för att lära upp kvinnorna i byn så att även de kunde sticka vantarna. Hennes krav var höga och alla vantar skulle stickas på exakt samma sätt.
År 1930 hjälpte en av byns lärare Erika så att hon skulle ta patent på sin uppfinning. Patentbrevets kostnad var 30 kr. Erika hade inte dessa pengar och folket i byn startade en insamling åt henne, men pga. hennes stolthet tog hon inte emot pengarna och idag står det att Lovikkavanten är ett minne av hennes uppfinning.
Review Overview
