Fred så väl som krig är ett ömsesidigt tillstånd, något som äger rum mellan flera inblandade parter. Genuin fred är inte riktigt ett icke-krigstillstånd utan något som innebär att det inte finns några spänningar mellan de involverade. Först då vi kan se fredens frukter i form av ro, harmoni och lycka i berörda områden; det kan vara i vår värld, land eller vårt inre.
I denna artikel behandlas i korthet den inre fridens filosofi, något som även kan användas för våra individuella såväl som internationella relationer.
Vad är den inre friden? Vilka är dess parter eller krafter? På vilka grunder upprätthålls den? Det krävs först att man kontemplerar kring de krafter som krigar i människans inre, varför de drar henne åt olika håll och sedan ställer sig frågan: vilken av dessa krafter är mest pålitlig?
Vi har djuriska drifter som kräver tillfredsställelse. Vi har en del unika men potentiellt negativa egenskaper eller drivkrafter såsom maktbegär, självgodhet och en del positiva såsom rationalitet, moral och dygd-beundran.
Det pågår ständigt strider mellan våra inre drivkrafter. Konsten att vara människa består i att kunna skapa och upprätthålla fred i vårt inre.
Själviskhet kan manifesteras som maktbegär och avundsjuka mot partimedlemmar vilka då drivs bort av deras egoistiske kamrat för att själv kunna bli ledare. Själviskhet, även det som ibland inte kommer till ytan, är en överträdelse mot förnuftets och moralens restriktioner.
I en annan inre strid ser vi att en man skulle ha trakasserat sin kvinnliga partikamrat på en fest, men tanken på att detta skulle kunna förstöra den politiska karriären stoppade honom. Under den senaste perioden har vi dock sett att många kända profiler förlorat sina karriärer på grund av att den sexuella driften hade vunnit striden i deras inre.
Vid gryningen vet muslimen att det är dags för bön, men kärlek till sömn övervinner drivkraften att tala med Skaparen. Exemplen om de dagliga tvisterna i vårt inre är alltför många och uppenbara.
En riktig och djup inre frid betyder inte endast att det är en kraft som alltid vinner över de övriga trotsande drivkrafterna. Det tillstånd vi efterlängtar innebär att alla krafter blir nöjda att följa en del regler som tillgodoser allas rätt och behov. Alternativt till den inre friden är inre tvister, oro, stress, kaos och depression m.fl. konsekvenser. 
Finns det någon kraft i människan som kan klara av fred-uppdraget? Vilken är då denna kraft som får sätta reglerna och kan rättvist styra samtliga krafter? Kan det vara vår egoism? Djuriska drivkrafter? Eller kanske förnuftet?
Förnuftet kan tämja vår egoism och övertyga oss om att de egoistiska intressen och illusioner kommer till sist att vara till vår skada. Förnuftet tillgodoser också de djuriska behoven och kan tygla dem. Denna unika utrustning tar också hänsyn till etiken och är på så sätt den mest heliga kraften som finns i vårt inre.
Förnuftet styr inte endast krafterna mot fred utan skänker mening för alla krafter och utvecklar människan mot sin fullkomlighet. Den första fasen i den inre friden är att alla krafter bugar för förnuftet även om det görs motvilligt, redan här upplever vi harmoni.
Den andra och svåra fasen är att alla dessa drivkrafter blir tama och lyder förnuftet, vilket är facklan som lyser vägen och pekar mot lösningar för konflikter mellan individer, nationer och är således den fundamentala utrustningen för all genuin fred.
Vi söker fred och frid på i alla horisonter, inte minst i vårt inre. Det gäller att på allvar lämna styret åt förnuftet, annars kan vi varken se en världsfred eller ens någon inre fred. Det må låta självklart att förnuftet skall avgöra tvisterna men det krävs att vi gör oss mer medvetna om denna heliga utrustning och verkligen buga för dess korrekta slutsatser.