Imam Husseins (fvmh) testamente är ett av de viktigaste dokumenten som kan refereras till vid analys av den Helige Ledarens revolt. I en tradition har det nämnts att Imamen (fvmh) skrev ett testamente då han ville resa från Medina till Mecka och förseglade det med sitt sigill och sedan gav det till sin broder Muhammed ibn Hanafiyyah. Testamentet lyder enligt följande:
”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. Detta är det som Hussein, son till Ali ibn Abi Talib, testamenterade till sin broder Muhammed, känd som Ibn Hanafiyyah:
Jag gick helt visst inte ut [för att göra revolt] för att släcka mina begär och inte heller p.g.a. arrogans, egoism och trots, korruption och förstörelse eller förtryck, terror och tyranni! Jag gick helt visst endast ut [för att göra revolt] för att tillrättavisa min farfar Muhammeds (fvmh & hf) nation. Jag vill beordra till gott och förbjuda det onda och handla i enlighet med min farfars och min fars, Ali ibn Abi Talib (fvmh), traditioner och tillvägagångssätt.
Gud är sannerligen mer värd för den som accepterar mig, genom att acceptera sanningen. Jag visar tålamod gentemot den som avvisar mig i detta tills Gud rättvist dömer mellan mig och folket. Han är den Bäste Domaren.”
Som vi ser berättar den Helige Ledaren i detta testamente att hans mål med revolten mot Umayyaderna är att beordra till gott, förbjuda ont och att följa Profetens och Alis (fvmd) levnadssätt. Bland annat är tillrättavisandet av den islamiska nationens affärer den första frågan som den Helige Ledaren talade om i detta testamente. Man kan nog säga att tillrättavisandet av muslimernas affärer är Imamens (fvmh) testamentes huvudämne, eftersom man kan säga att beordrande till gott, förbud mot ont och handlande i enlighet med Profetens och de Troendes ledares levnadssätt kretsar kring tillrättavisning av samhället.
Imam Husseins (fvmh) testamente
