Imam Sadjads tal i Yazids samling

Yazid ibn Muawiya som var belåten med sin seger och ansåg sig vara segraren i slaget i Karbala, hade beordrat att en sammankomst skulle hållas så att de skulle föra dit de fångade Ahl al-Bayt (fvmd) med en speciell ceremoni och på så sätt förödmjuka Ahl al-Bayt. Hovets ansvariga var pliktiga att binda fast karavanens fångar i varandra med rep och kedja fast Ali ibn al-Hussein (fvmd), som var fångarnas ledare, och därefter föra dem till Yazids samling. Ceremonin genomfördes och karavanens fångar kom till Yazids sammankomst. Fångarnas ansikten var indimmade i sorg, ledsnad och smärta. Högmodigt leende och glädje syntes i Yazids och hans närmastes ansikten. Imam Sadjad (fvmh) ansåg det inte var tillåtet att hålla tyst. Så fort hans välsignade ögon fick syn på Yazids smutsiga ansikte sa han:
”Å Yazid! Vid Gud, vad skulle Guds Sändebud göra om han såg oss i denna situation?”
Imamen (fvmh) framförde det högsta budskapet med den kortaste meningen till de närvarande i Yazids sammankomst.

Levantens folk, som ansåg Yazid vara Guds Sändebuds (fvmh) efterträdare och hyste respekt för Profeten (fvmh), frågade sig själva om det fanns någon koppling till Profeten p.g.a. Imamens (fvmh) uttalande.
Imamens (fvmh) tal slog ett sådant slag mot Yazids regerings stommar att Yazid förödmjukades och att han därmed beordrade att de skulle ta av halsjärnet och kedjorna från Imam Sadjad (fvmh) händer och fötter.
Yazid var full av högmod. När de ansvariga i hovet förde Imam Husseins (fvmh) huvud inför honom reciterade han en dikt tillhörande Hasin ibn Hammam Murra:
”[Svärd] har huggit av huvuden tillhörande män som vördas av oss, [men vad kan man göra då] de överlistat oss i fientlighet och hat!”
Imam Sajjad (fvmh) svarade Yazid med att säga:
” Å Yazid! Istället för dikten du läste, så lyssna på den här versen från Koranen där Gud säger:
”Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Gud någon möda. [Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er. Gud älskar inte inbilska skrävlare.”
Yazid, som förstod Imamens (fvmh) syfte och versens budskap, blev väldigt arg och samtidigt som han lekte med sitt skägg sa han:
” En annan vers finns även i Koranen som passar dig och din far:
” Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter.”
Sedan talade han till Ali ibn al-Hussein (fvmd) och sa:
” Å Ali! Din far bröt en familjerelation och ignorerade min rättighet, och krigade mot oss om makt. Gud tog hand om honom som du sett.”
Imam Sajjad (fvmh) reciterade versen han tidigare reciterade ännu en gång.
Zayd sa till sin son (Khalid): ”Svara honom!” Khalid visste inte vad han skulle säga, och Yazid reciterade ännu en gång den vers han tidigare reciterat för att hindra Imamens budskap att nå fram.
Yazid förväntade sig att Imam Sajjad (fvmh) skulle bli tyst gentemot hans förolämpningar och fula uppförande, men Hans Excellens gick fram och ställde sig framför Yazid och sa:
” Åtrå inte att du ska förolämpa oss och att vi ska vörda dig. Om ni irriterar oss kommer vi att ignorera erat [försök till att] irritera oss. Gud vet att vi inte tycker om er. Om ni inte tycker om oss kommer vi inte att klandra er för det.”

Yazid, som hade nått en återvändsgränd, sa:
” Det du sa stämmer, men din far och farfar ville bli amirer. Tack Gud att Han dödade dem och spillde deras blod.” Sedan upprepade han sitt tidigare tal och sa: ”Å Ali! Din far bevarande inte släktskapsrelationer och ignorerade min rättighet, och tvistade gällande mitt kungastyre. Gud gjorde det du vittnat om.”
Ali ibn al-Hussein (fvmd) sa:
” Å son till Muawiya, Hind (hans farmor) och Sakhra (hans farfar Abu Sufyan)! Innan du föddes tillhörde Profeten och regeringen min far och mina förfäder. Under dagen [för slaget] Badr, Uhud och Ahzab bar min far på Guds Sändebuds (fvmh) flagga, och din far och farfar bar på förnekarnas flagga.”
Sedan sa han:
” Å Yazid! Du skulle ha gråtit berg, sovit på grus och skrikit och vrålat om du visste vad du har gjort och vad du åsamkat min far, min bror, mina kusiner och min familj.” …

Hela artikeln finns att läsa på Imamsajad.se