Ammar ibn Yasir hade smeknamnet ”Abu al-Yaqzan” och var allierad med klanen Bani Makhzum. Ammar härstammade från Anas ibn Maliks familj från qahtani-klanerna i Jemen. Ammars far Yasir kom till Mecka i ung ålder och bosatte sig där och slöt förbund med Abu Hudhayfa, från Bani Makhzum.
Ammar var tillsammans med sin far och mor bland de första muslimerna. Enligt en återberättelse blev han muslim efter drygt trettio personer. Enligt en annan tradition var han en av de första sju muslimerna. Quraysh torterade Ammar, hans bror Abdulla, hans far Yasir och mor Sumayya, Bilal, Khabbab och Suhayb på de grymmaste sätten för att de skulle lämna islam. Ammars föräldrar blev islams första martyrer som ett resultat av tortyren.
Polyteisterna i Mecka tvingade också Ammar till att skymfa Profeten (Gvhf), men Profeten (Gvhf) accepterade hans ursäkt och sa till honom att göra så om han tvingades göra det igen. Det var efter denna händelse som vers 106 i kapitlet al-Nahl uppenbarades.
Vissa rapporter indikerar även på att Ammar tillhörde de muslimer som migrerade till Etiopien.
Ammar tillhörde de första personerna som migrerade till Medina i Hijaz och han hjälpte till att bygga Quba-moskén, som var den första islamiska moskén. Han var en av Profetens (Gvhf) närmaste följeslagare och han var aktiv i krig tillsammans med Profeten (Gvhf). Det har återberättats från Profeten (Gvhf) att han sa: ”Paradiset längtar efter Ali, Ammar, Salman och Bilal”; och: ”Ammar är med sanningen och sanningen är med Ammar, Ammar cirkulerar kring sanningen var den än må vara”; och: ”Ammars mördare är i elden.”
Ammar tillhörde de första shiamuslimerna tillsammans med Salman, Abu Dharr och Miqdad, och de var även kända för det under Profetens (Gvhf) tid. Inledningsvis vägrade Ammar att alliera sig med den första kalifen i försvar till Imam Ali (fvmh).