Habib ibn Mazahir föddes 14 år före den Noble Profetens (Gvhf) utvandring till Medina och växte upp i den stora Bani Asad-familjen i Jemen. År 9 AH (630-631 e.Kr.) kom han till Medina med sin familj och bosatte sig där. Under sin ungdom levde han bara en kort period samtidigt, och i samma stad, som Profeten (Gvhf). Under denna korta tid utmärkte han sig p.g.a. sin vänskap med ett av barnen i Medina. Detta barn var Hussein ibn Ali (fvmh). Åldersskillnaden mellan de två var ca 10-13 år, men Habib var alltid väldigt ödmjuk mot detta barn.
Habib deltog i Slaget vid Siffin och Slaget vid Nahrawan tillsammans med De troendes ledare Ali (fvmh). Han var alltid en av Imamens befälhavare och modiga män i Imamens armé, och han blev omnämnd som en av Imam Alis (fvmh) följeslagare. Under De troendes ledares kalifat, och i samband med början på Kamelslaget, åkte han till Basra med Imamen. Efter krigets slut bosatte han sig i Kufa. Efter Imam Alis (fvmh) martyrskap stod han till Imam Hassans (fvmh) tjänst. Under dessa år bevittnade Habib ibn Mazahir mycket sorg och vemod hos Profetens familj Ahl al-Bayt (fvmd) p.g.a. deras fiender, ända tills han blev gammal.
I samband med Imam Husseins (fvmh) avgång från Medina till Mecka och Kufas folks inbjudan till Imamen, skickade Habib också sin inbjudan till Imamen och skrev ett brev till Imamen gällande detta tillsammans med några andra. Imam Hussein skrev även ett brev till Habib och bad honom att hjälpa Imamen. Efter att ha hört nyheten om Imam Husseins ankomst till Karbala tog Habib sig dit och hjälpte Imamen. Habib visade sin lojalitet mot sin tids Imam till det sista ögonblicket och blev slutligen martyr under ashuradagen då han var 75 år gammal.