Miqdad var en känd följeslagare till den Helige Profeten Muhammed (Gvhf). Han föddes under det sextonde elefantåret (24 år innan den noble Muhammed officiellt blev profet) och blev senare känd som ”Miqdad ibn al-Aswad al-Kindi”. Hans far hette Amr, men Miqdad blev adopterad av en man i Mecka som hette al-Aswad. Amr levde med en känd klan vid namn Kindah i Hadhramaut i Jemen.
Miqdad var den trettonde personen som blev muslim, och tillhör därmed islams pionjärer. Han tillhör även de sju personer som först öppet bekände islam.
Miqdad emigrerade (hajra) två gånger och är därmed känd som ”Hajir al-hijratayn”. En gång emigrerade han till Etiopien tillsammans med en grupp muslimer enligt Profetens (Gvhf) befallning och p.g.a. att Meckas polyteister förtryckte muslimerna, och den andra gången emigrerade han till Medina.
Miqdad deltog i alla krig tillsammans med Profeten (Gvhf), och i Slaget vid Uhud var han en av de få som försvarade Profeten (Gvhf) in i det sista. Miqdad var en berömd pilbågsskytt.
Efter Profetens (Gvhf) bortgång förblev Miqdad stabil i sin tro och devierade inte. Då den tredje kalifen valdes protesterade Miqdad, som då talade i försvar till Imam Ali (fvmh).
Det har nämnts flertalet traditioner om Miqdads dygder där han presenterats som sanningens käre, paradisets älskade, den som har en stabil tro och en av de fyra pelarna. Han mötte Gud år 33 AH vid sjuttio års ålder i al-Jurf, i närheten av Medina. Därefter förflyttades hans kropp till Medina och begravdes på begravningsplatsen al-Baqi’.