Arne Wilhelm Kaurin Tiselius var en svensk framstående kemist vid Uppsala universitet som vann Nobelpriset i kemi år 1948. Han föddes år 1902 i Stockholm och gick bort år 1971 i Uppsala.
Arnes far var matematiker, men lämnade världen under Arnes barndom. Efter faderns bortgång flyttade familjen till Göteborg och hade då en svag ekonomi. Arne fick då hjälpa familjen ekonomiskt, och eftersom han var duktig i skolan kunde han undervisa yngre elever.
Efter studenten flyttade Arne Tiselius till Uppsala och fick undervisning av nobelpristagaren The Svedberg. Han jobbade sedan med laddade partiklars rörelse i elektriska fält, s.k. elektrofores, och tog sin doktorsexamen år 1930.
Efter det jobbade han vidare med att studera elektroforetisk analys och fick år 1938 en särskild forskningsprofessur i biokemi. Han fick en egen biokemisk institution år 1946. Sedan dess har institutionen arbetat med flera olika biokemiska analysmetoder såsom elektrofores, faspartition, kromatografi, och gelfiltrering, vilka alla är väldigt viktiga metoder för biomedicinsk och biokemisk forskning och som än idag används för att analysera t.ex. DNA.
Bland annat m.h.a. elektrofores kunde Tiselius visa att blodserum består av fyra olika proteiner; albumin, alfa, beta- och gammaglobulin. Han belönades för det med Nobelpriset i kemi år 1948.
Året innan valdes Arne Tiselius till Nobelstiftelsens vice ordförande och till dess ordförande år 1960.
Review Overview
