Klas Pontus Arnoldson, född 1844 i Göteborg, död 1916 i Stockholm, var bl.a. en svensk journalist, författare, fredsvän och politiker, riksdagsledamot samt mottagare av Nobels fredspris år 1908 tillsammans med dansken Fredrik Bajer.
Vid 16 års ålder var han tvungen att avbryta sina studier p.g.a. familjens ekonomiska situation efter sin faders bortgång. 
Han arbetade för en järnväg i 21 år samtidigt som han studerade på sidan om. Arnoldson stiftade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen år 1883. Det finns även en gata som är uppkallad efter honom i Tumba som heter K P Arnoldsons väg och en minnesskylt vid Segersjö i samma ort.
Han var ledamot av riksdagens andra kammare 1882–1887 och var då inte medlem i något parti, dock tillhörde han vänstern år 1886.
Som riksdagsledamot bedrev han frågor såsom allmän rösträtt, religionsfrihet och svensk neutralitetspolitik. Speciellt i Norge fick hans idéer effekt, och han var en inflytelserik röst för Norges självständighet år 1895 och 1905 från den Svensk-norska unionen.
Han var en man som förespråkade religion, politik och fred, samtidigt som han var en motståndare till fanatism och talade för tolerans och mänsklig frihet.
Han var bl.a. redaktör för Sanningssökaren, som var en månadsskrift för förnuftstro och praktisk kristendom.
Trots att Arnoldson var sjuk periodvis under sitt liv blev han 72 år gammal och dog till sist av en hjärtattack i Stockholm år 1916.