Lugnt på frukostbordet i enlighet med familjens morgonrutin fick jag en klump i magen, jag var stum, handlingsförlamad, jag var helt häpen, har inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig detta.
Medan gröten tillreddes frågade min 11 åriga son, som är född och uppvuxen i Sverige.
”Mamma, varför så många hatar oss?”
Jag var helt stum… igen min son, men nu med ett tillägg ”Mamma, varför hatar alla svenskar oss?” jag var fortfarande stum… jag försökte formulera något klokt. Men väntan på mammas svar var alldeles för lång för den förtärda 11 åringen blickar och då kom frågan igen, men med ett ytterligare tillägg ”Mamma, varför hatar alla svenskar oss Muslimer?”.
Denna fråga frodas tyvärr i tusentals muslimska barns tankar i dagens Sverige. Tillsammans med majoriteten av jordens befolkning tycker det är avskyvärt att bränna koranen i yttrandefrihetens namn.
Det är med bestörtning muslimer dagligen upplever i den allmänna debatten hur svenska politiker och opinionsbildare i Sverige uppmanar till bland annat bokbål och marginalisering av den muslimska minoriteten i Sverige.
De senaste bokbålen gör att yttrandefrihetsfrågan sätts under luppen. Men frågan är inte bara yttrandefriheten i sig utan motsägelsen att samtidigt som den hålls helig, håller den ingenting heligt längre.
Beskyddarna av gränslös yttrandefrihet är de som har ett rum att yttra sig i det vill säga de som äger tillgång till att få sina ord och bilder, uppfattningar och åsikter publicerade och inte bortcensurerade.
Svensk lag förordar inte gränslös yttrandefrihet. Dess gränser har alltid varit och måste alltid vara flytande. Vi har lagar som förbjuder hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Det är förnuftigt.
Men när är det hets mot folkgrupp? Att bränna Koranen är tydligen yttrandefrihet. Men om man bränner andra gruppers flaggor och symboler? Eller om en föreläsare diskuterar obekväma teser? Även här flyter gränserna.
Det är dravel att försvara koranbränningar med ”yttrandefrihet”. Att Sverige hamnat i en sådan debatt är ett tecken på att grundläggande mänskliga rättigheter har rubbats och är hotade på riktigt. Staten har ett ansvar att skydda medborgarna från hat och hot. I min sons känsla så har Sveriges regering totalt misslyckats och måste på allvar komma på den rätta banan.
Yttrandefriheten måste värnas men får inte isoleras från samexistens skyldighet att inte skada eller såra medmänniskan. För att bygga en bättre värld krävs åsikts och yttrandefrihet men likaväl respekt för medmänniskans okränkbarhet. Om vi förlorar den, förlorar vi människans värdighet.
Sara Abdullah