Lars Magnus Ericsson föddes på en liten gård i Värmland år 1846. Han gick endast fem år i skolan och fick på så sätt lära sig skriva och läsa. Trots detta konstruerade han Sveriges första telefon vid 17 års ålder. Den bestod av en urinblåsa ifrån en gris, en metallplatta, en strömförande tråd, en elektromagnet och ett stift. Troligtvis hade han läst om tysken Johann Philipp Reis telefon som var byggd på samma sätt. Det första patentet på telefonapparaten kom hela 13 år senare av en man vid namn Alexander Graham Bell.
Lars Magnus Ericsson arbetade hårt genom livet. Han var en mycket duktig gravör och tillverkade sigill. Han flyttade till Stockholm och började arbeta på ”Öller & Co Telegrafverkstad”. Där lärde han sig mycket om telegrafutrustningar.
Verkstadsdirektören Öller hjälpte Lars Magnus Ericsson med att få statens resestipendium för utlandsstudier när han var 26 år gammal. Han arbetade på olika verkstäder i Tyskland, Schweiz, Ryssland och när han återvände tillbaka till Sverige år 1876 så startade han eget företag i ett litet kök på 13 m².
År 1877 kom de första telefonerna in på den svenska marknaden ifrån Alexander Graham Bell. Men dessa gick lätt sönder så Lars Magnus Ericsson reparerade och förbättrade dessa.
År 1878 började Lars Magnus Ericsson sälja sina egna telefoner och år 1881 blev ”L M Ericsson & Co” huvudleverantör för den nybildade Telefonföreningen i Gävle. Andra städer gjorde detsamma och staden Bergen i Norge gjorde sin första beställning. Nästa steg blev skapandet av automatväxel och sedan telefonlinjer.
Bolaget Ericssons kontakter med Ryssland gjorde att det öppnades en fabrik i Sankt Petersburg och dess anställda gick upp till 3500 i antalet, dubbelt så många som på fabriken i Stockholm.
Man levererade även telefoni till Sovjetunionen under 1920, -30 och 50-talen.
Än idag är Ericsson en del av den globala telefonindustrin. Dock valde Lars Magnus Ericsson att lämna företaget år 1900 och han levde sedan på en gård i Alby och Botkyrka fram till sin död år 1926.