Under 2018 konstaterades en intensifiering av hedersdebatten. Olika institutioner talar om en kartläggning som säger att det är över 100000 som inte får välja vem de skall gifta sig med. Var sjätte nionde klassare i Göteborg, ännu fler i Malmö lever under någon form av sådant förtryck.
Myndigheter utifrån sitt ansvar mobiliserar mot detta förtryck och därav utbildas skolpersonal i olika kommuner för att veta vilka frågor de skall ställa till elever i riskzon och därpå kontaktas socialtjänsten om de misstänker att eleven är utsatt för någon form av förtryck. Drivkraften beskrivs som olika normer som familjens anseende tycks vila på.
Hur skall hedersförtryckarna identifieras? Olika officiella hemsidor upplyser om tecken som visar att någon är utsatt för denna press. Bland kännetecknen är att eleven går för mycket till toa, har huvudvärk, skyndar hemåt eller är inåtvänd. Sådana allmänna tecken kan appliceras på vem som helst men de signaler som skall underlätta för skolpersonal att slå larm är att eleven inte får delta i idrott, simning, eller klassfester.
UMO som stöds av alla landsting och kommuner förklarar vad hedersförtryck är, bl.a.: ”Det kan till exempel vara att vissa personer i familjen inte tycker att du får ha en flick- eller pojkvän, ha tajta kläder…”. Observera att det räcker med att inte tycka något för ens barn beskrivs som förtryck; definitionen bör granskas.
Vad är förtryck och vad innebär heder? Är förtryck i religionens namn ok? Förtryck är förtryck, för den utsatte spelar det inte någon större roll vem utövaren är. Vi uppmanar till en välgrundad definition av hedersförtryck, dels för att varje förtryck eliminerar individens frihet och dels för att religiös praxis verkar medvetet betecknas som heder.
Vi, liksom varje troende muslim, fördömer förtryck i alla dess former inte minst hedersförtryck. Men varnar för en definition som syftar i första hand att innefatta troende muslimer och försvårar deras religiösa utövning som inte är till någon skada. Den som vill kritisera och motarbeta muslimers praxis möter ett grundläggande hinder, nämligen individens frihet, inte minst religionsfriheten. Kampen mot hedersförtryck som har en inkluderande och vag definition kan lätt missbrukas och fungerar således som en bra täckmantel för muslimfientliga och islamofobiska individer eller grupper.
Sanningen är att många unga muslimer förtrycks och kränks av de som tror sig kämpa för individens frihet. De som verkligen är måna om individens frihet bör inse att muslimer i synnerhet kvinnor utsätts för ett intensivt och mångsidigt grupptryck, mobbning och andra former av trakasserier. Det är självfallet också ett tydligt förtryck som inte uppmärksammas lika mycket trots omfattningen.
Det som nu händer är att opinionsbildare börjar använda hedersmord och -våld för att inkludera även icke-våld och beteckna det som förtryck. Muslimer nämns sällan i hedersdiskursen men det är tydligt att kritiken riktas till större del mot dem. Detta trots att de som har orsakat och skapat dess förutsättningar inte varit troende.
Hedersdebatten startades med mord, tvångsgifte och våld, något som samtliga troende muslimer fördömer. Den som tvingar någon till äktenskap har inte endast begått synd och förtryckt sin anhöriga utan överträtt också lagen och banat vägen för en gigantisk press mestadels mot religiösa muslimer.
Plötsligt upptäcker muslimska eleven, i synnerhet flickan, som redan lider av kränkande ord, förolämpande blickar och andra trakasserier från oförståndiga personer att hennes religiösa praxis ifrågasätts, men nu öppet från skolpersonalen. Eleven som vägrar dansa i gymnastiklektionen och får därför underkänt, börjar nu också granskas för hedersförtryck. Det är också ett förtryck som dessa unga religiösa får utstå, men inte av föräldrarna utan av en större grupp.
Pressen mot unga muslimer har säkerligen negativa konsekvenser och hindras bl.a. genom forskning och omarbetning av hedersdiskursen. Det behövs långa tankar och det finns många ansvar som alla bör axla.