Utöver att vi människor rent praktiskt behöver varandra, så älskar vi även att vara sociala och hålla kontakt med våra medmänniskor. Vi vill hjälpa och ta hand om och byta känslor med varandra och avskyr att uteslutas och leva ett ensamt liv. Därav en av de hårdaste metoderna som intagna på anstalter och häkten kan utstå är just isoleringscellen.
Eftersom vi lever i en era där människor blir inåtvända och tänker individuellt, blir det naturligt att folk tillgodoser sitt behov av ett socialt liv genom digitala resurser, vilka betecknas som sociala medier, där Facebook och Instagram är bland de populäraste.
Denna bedrövliga och varnande verklighet har gjort att även familjemedlemmar som bör vara närmast varandra och rent fysisk är nära varandra, söker att tillgodose sitt sociala behov genom sociala medier. Därför är det vanligt att syskon och föräldrar talar mindre med varandra trots att de sitter i samma soffa. Den ena tittar på sin Facebooks kompis bilder i Piteå och den andra gillar sin väns restaurangbesök i Malmö och den tredje lägger upp bilder han har tagit på stranden osv. håller var och en i sina telefoner. En utrustning som oftast används på felaktigt sätt och drar oss isär från varandra. Det gäller därför att vakna till och inse att den person som vill leva ett meningsfullt liv måste också se till att allt eller det mesta av ens aktiviteter är harmoniskt med och stödjer livets yttersta mening. Den som syfte- och mållös svävar runt i det digitala rummet är lik den som går runt i den fysiska världen, utan ett klart syfte. En människa med värdighet vill alltid göra något meningsfullt och värdefullt. Man kan nämligen inte inbilla sig vilja vara en värdefull och målinriktad individ samtidigt som man inte sällan utövar värde- och meningslösa aktiviteter.
Den som är aktiv inom politiken profilerar sig tydligt som ens parti vill och sprider sitt partis budskap bl.a. på sociala medier; och djuraktivisten spenderar sin tid på dessa plattformar för att uppmärksamma djurens utsatthet och plågor. På samma sätt tillbringar somliga aktiva religiösa eller anti-religiösa från olika rörelser sin tid där. Det naturliga för en tänkande människa är just att man har en tydlig och medveten anledning bakom sina aktiviteter, oavsett om det sker på det fysiska eller digitala rummet.
Vi bör ställa oss väckande frågor. Bör jag verkligen använda dess medier? Varför? Hur? Är jag medveten om min användning av dessa medier? Är jag bland en målgrupp för olika marknadsföringar på Facebook eller en som själv marknadsför något? Får jag tillbaka något mot den tid som jag investerar?
Om man exempelvis vill gilla något så bör man veta varför man gör det. På samma sätt som vi i vårt inre inte får gilla något som är ont i det fysiska rummet bör vi också vara vaksamma mot saker och ting som man ser på det digitala rummet.
För de flesta av oss, om inte alla är det tydligt att vi bör minska användningen av sociala medier och vi bör lösa ensamhetens problem genom att istället hålla tillsammans och träffa varandra rent fysiskt.
Det är idag normalt att religiösa muslimer träffas på Facebook som om det vore en moské, vilken står oftast tom. Varje muslim är uppmanad fylla och stärka moskén genom sin närvaro och komma närmare sina syskon. Detta är något mycket viktigt i vår tid.
Slutligen vill vi påminna oss själva och våra respekterade läsare att islam lär att vi skall besöka varandra och digitala hälsningar må vara fina men inte tillräckliga. Islam lär att vi skall skaka hand med och krama varandra. Låt det digitala bli som ett medel för att förstärka våra fysiska träffar.
