Hur ser islam på de lärda?
Imam Ali: ” De lärda är levande även när de dör”
Den första mars 2020 överraskades Sveriges shiamuslimer av en tragisk nyhet.
Den jordnära och outtröttliga skriftlärde sheikh Hamed Zaheri som under flera år helhjärtat tjänade sina syskon i Sverige gick bort i en lunginflammation. Han lämnade den här världen och lät många muslimers hjärtan i Sverige skymmas av sorg. Sådan är de lärda, när de lämnar oss uppstår en tomhet som inte kan ersättas. Han var en lärd som verkligen försökte följa och tjäna sin Skapare. Det är därför lägligt att skriva om hur islam ser på kunskap och på de lärda.
Islam skapade en folkrörelse och uppmanade till en ny positiv förhållning till kunskap. Alla uppmanades att lära sig läsa och skriva och söka kunskap även om den skulle finnas i fjärran länder. Den heligaste av kunskaperna är den som leder till Gud.
Det är antagligen därför profeten Muhammed (Gvhf*) sade: De lärda är jordens facklor och profeternas ställföreträdare”. Han lärde även att tre grupper kommer på domens dag att kunna medla för folk inför Gud. Dessa är profeter, lärda och martyrer.
Imam Sadiq (fvmh) lärde att på domensdagen sägs det till den lärde:” Stanna och medla för folk då du fostrade dem väl”. Han meddelade att på domens dag kommer de lärdas bläck samt martyrernas blod att vägas och de lärdas bläck kommer att väga tyngre. En annan hadith lär att änglarna sprider sina vingar under fötterna på den som söker kunskap.
Varför denna betoning på de lärdas position? Någon okunnig om antalet av sådana hadither och dess ursprung må tänka att dessa är ett påhitt av de lärda själva för att folk skall visa dem respekt. Självfallet kan alla som påbörjar kunskapens färd inte inkluderas av dessa uttalanden, inte minst när vi läser andra hadither som varnar de lärda av att inte följa vad de lär ut, eller inte söka kunskapen för Guds sak, eller fyllas av högmod eller avundsjuka.
När vi läser hur jordnära de lärda levde och hur fromma de var förstår vi att de inte var ute efter att folk skall hylla dem. Inte minst när vi läser hur de första som bevarade haditherna förföljdes på grund av att de vägrade underkasta sig tyranner.
När vi analyserar vilken roll de lärda har och hur outtröttligt de har kämpat och hur mycket de har uppoffrat inser vi att hadither med samma essens och budskap som ovan måste ha varit autentiska. Vad är det för uppgift som ger dem en sådan position hos Gud?
De är ett föredöme som visar oss hur man skall leva sitt förbipasserande liv.
De tänder ljus för sina medmänniskor för att rädda de ur mörkret som omger dem. Kärleken till Gud fyller deras hjärtan därav låter Han människornas hjärta vända sig till dem. De försvarar islam för att folk skall ha tillgång till den.
För mänskligheten är de likt fäder och mödrar som vill fostra sina barn med det finaste de har. De gör allt för att vi inte skall falla i stupen som omger oss och offrar sig för att vi skall kunna hålla i deras händer. De lever för att sprida insikt bland folk och bestrida falskhet, tyranni och hyckleri. De kämpar och vakar för att ta bort fällor och taggar som mörkrens och okunskapens krafter ställer i människornas väg. De krigas därför med lögner, förtal och hyckleri som vapen, därför blir de ibland övergivna av sina älskade och ibland även huggna av dem. Ett pris som de har accepterat att betala för att ta ansvar, något naturligt för varje kärleksfull människa.
Profeten (Gvhf) sade: ”Att titta på de lärdas ansikte är en gudsdyrkan”, antagligen för att de lever för Gud och synen på dem påminner oss att det finns en kärleksfull Gud som väntar på oss. Att förstå deras värde och förena oss kring dem ger oss ett annorlunda liv och styrka. Omgivna av världsliga lockelser är det livsviktigt att ha dessa lärda som våra förebilder.