Imam Ali(fvmh): I rättvisa finns det en lättnad för alla

Den 13 av den islamiska månaden Rajab (25 februari i år) motsvarar födelsedagsminnet av den första stora imamen (ledaren), Imam Ali (frid vare med honom). Den viktigaste manifestationen av Imam Alis (fvmh) samhällsrättvisa är beskyddandet av statskassan och att dela ut den rättvist bland folket. Han säger i en av sina egna predikningar (den 13:e predikan i Nahj al-Balagha): ”Jag svär vid Gud att jag kommer att ge tillbaka plundrad statskassa till dess ursprungliga ägare var än det må vara, eftersom i rättvisa finns det en lättnad för alla.”
Hans mål med att bemöta regeringen var att införa ett exempel på en gudomlig och rättvis regering. Till följd av detta insisterade han att trohetseden skulle sväras publikt så att folkets tillfredsställelse skulle bli tydlig. Just då ställdes Imamen inför ett samhällsskikt som under den tidigare samhällsordningen hade fått ett unik position i samhället och ekonomiskt övertag jämfört med de övriga muslimerna. På grund av detta gjorde han motstånd mot dem och ställde saker till rätta, alltså en extrem jämställdhet bland folket med hänsyn till rättigheter och skyldigheter. Resultatet blev att en eld av flera krig tändes mot imamen.
I en föreläsning säger han: ”Islams rättigheter och gränser blir därmed obligatoriska att observera för den som svarar på Guds och Hans Sändebuds kall, bekräftar vår religion, träder in i vår religion och vänder sig mot vår böneriktning. Ni är därmed Guds tjänare. Egendomar tillhör Gud och delas ut bland er jämbördigt. Gud har inte placerat denna värld som belöning för de Gudfruktiga.”
Från ett annat perspektiv ville Omayyaderna tjäna på att använda en politik som innebar mutning och att i hemlighet köpa bundsförvanter. Imam Ali (fvmh) var bestämd i att avfärda denna politik genom att följa en politik vars grund var rättvisa och jämställdhet bland folket. Imamen nöjde sig inte bara med detta, utan han krävde tillbaka alla ägodelar som tillförskaffats med våld och plundring.

Imam Ali (fvmh) insisterade på att presentera sig själv och medhjälpare som förebilder och exempel, som tagit avstånd ifrån denna världs bekvämligheter och njutningar. Utöver detta betonade Imamen (fvmh) att produktion och producenternas tillstånd skulle observeras och att de inte ska hållas ansvariga för att betala skatter som de inte klarar av att betala, och även att de ska bemötas med respekt. Imamens politik gällande insamlingen av allmosor och skatter grundade sig även på denna barmhärtiga metod. Till följd av detta skyddades de fattigas rättigheter, som Gud den Allsmäktige förklarat vara obligatoriska för rika muslimer att observera.
Det första steget är att jämställa rättigheter och skyldigheter, och det andra steget är att fördela rikedomar rättvist. I denna ändliga och temporära värld finns det ingen skillnad mellan araber, icke-araber, migranter (Muhajirin), hjälpare (Ansar), tidigare och senare generationer. Om vissa personer offrat sig i Guds väg, belönas de av Gud. Denna uppoffring betyder inte att de istället för Guds belöning kan ta andra människors egendomar och utföra oacceptabla handlingar. Det som är med Gud är bättre och varar längre.
Rättvisa och observering av andras rättigheter förtrampades alltid. Den ständiga striden mellan behövande och svaga människor och rika och mäktiga människor har alltid varit det viktigaste bekymret för storsinnade och storartade människor, som med hela deras existens vill implementera rättvisa och mänsklighet i människors samhällen.
Vi som kallar oss för följare till denna Imam (fvmh) har även detta ansvar, alltså att utifrån vår förmåga sträva efter att efterlikna denne storartade persons levnadssätt.