T aqwa är en islamisk term som vanligtvis översätts med fromhet eller gudfruktighet på svenska dvs. att man har insikt om sin skapare och sig själv och uppnår ett tillstånd av självkontroll där man inte kan tänka sig överträda ens gränser och trotsa sin älskade skapare.
Vi söker rikedom och stolthet, något som egentligen inte består i att belasta oss med världsliga ting, såsom vi oftast gör, utan i dygder och andlig utveckling. Den bästa skatten som vi kan ta med oss för vår eviga resa efter detta jordiska liv är taqwa dvs. fromhet. Gud säger i Koranen:…och skaffa er färdkost, den bästa färdkosten är taqwa (Koranen 2:197).
Månaden Ramadan är försoningen, omvändelsens, förändringens, barmhärtighetens och välsignelsens månad. Den kanske viktigaste skatten och frukten från denna heliga månad som vi bör eftersträva är taqwa. Det är något som vi oftast glömmer och bortser ifrån. Under dessa oskattbara dagar vill Gud hjälpa oss att uppnå detta andliga tillstånd. Han meddelar i Koranen “O troende! Fastan har föreskrivits för er, såsom det föreskrevs för de förgångna, detta för att ni må vinna taqwa. ”(2:183).
Fastan hjälper människan att vinna taqwa något som förutsätter självkontroll, vilken är en av människans viktigaste utmaningar. Varför är det en utmaning egentligen? Finns det något inombords som hindrar oss från att uppnå denna önskade färdighet?
Sanningen är att vi har olika drivkrafter och impulser som drar oss mot olika och ibland motstridande handlingsalternativ. Självkontroll innebär bl.a. att man är konsekvent i farandet mot sina välgrundade mål. Beroende på vår världsåskådning och syn på livet bildar vi en uppfattning om livets högsta mål och följaktligen även vad den bästa självkontrollen är.
Vi bör dock vara överens om en gemensam nämnare, nämligen att självkontroll åtminstone innebär att man avstår från att begå något som är skadligt och försöker åtminstone utföra det som är nyttigt.
Det gäller att vara viljestark och kämpa för att kunna tämja och tygla ens drifter som ibland trotsar förnuftets lagar och föreskrifter och därav hindrar en inre harmoni.
Förnuftet är facklan som leder och drar oss dit vi bör men det finns många prövningar i form av inre drivkrafter eller externa frestelser som låter oss trotsa denna heliga utrustning.
Vi behöver därför externt stöd till vår inre fackla, därav sänder Gud sina profeter bl.a. för att stödja förnuftet i denna stora utmaning och detta heliga uppdrag.
Föreskriften att dagligen be vid fem bestämda tider hjälper inte endast oss att ha en levande relation med vår skapare utan även att ha disciplin och bli viljestarka personer. Denna fortlöpande och kontinuerliga träning är dock inte tillräcklig för människan som är här för ett stort uppdrag. Vi behöver också smaka törst och hunger, något som vi gärna undviker. Därför rekommenderar Gud människan att fasta några dagar varje månad och påbjuder henne att årligen fasta en hel månad.
Profeten Muhammed (Gvhf) säger: ”Om människan visste vad [vilka välsignelser] som finns i månaden ramadan så skulle denne önska att hela året vore Ramadan”.
Fromhet innebär att människan vid varje stund i sitt liv bör söka Guds närhet, något som kräver en stark vilja och en skicklighet, annars kan man inte motstå sina inre svagheter och yttre lockelser.
Taqwa är därmed en hög nivå av självkontroll och färdighet som vi ständigt behöver eftersträva och utöva, men eftersom vi är glömska och distraheras av många lockelser har vi lätt att glida bort från den raka vägen.
Fastan under en månad är en intensiv träning som avser resultera fromhet. Att avstå från mat och dryck är det första och det grundläggande steget för att våra övriga kroppsdelar och till sist även ens tankar skall avstå från det olovliga. Det är en månad som underlättar för våra själar att ha en inre harmoni och blomstra.
Utmaningen är svår då vi omges av så mycket som avleder oss från vår andlighet. Vi har en materiell välfärd, vi får i stort sett allt vad vi önskar, äter vad vi vill, när vi vill, hur mycket vi vill etc. Vi njuter av en stor variation av maträtter, delikatesser och smaker men på den andliga fronten är våra själar utslitna, sköra och uttorkade.
Dessa dagar hjälper oss att komma bort från allt som distraherar oss från Gud och hjälper oss att fokusera på meningen med vårt liv och på det som vi skall ta med oss i livet efter detta.
Under denna heliga månad får man vara hungrig och minnas de som alltid är hungriga och alltid är maktlösa att kunna köpa den mat som de önskar. Vi tränas att vara ansvarsfulla individer som tämjer ens inre drifter och känner ansvar mot vår omgivning.
Vi ber vår skapare under denna heliga månad att ta i mänsklighetens hand och vägleda oss alla sådan att vi ständigt och i varje stund av vårt kortvariga liv efterkräver det korrekta.