Imam Husseins (fvmh) samtliga följeslagare, bröder och söner hade stupat i Karbala. Medan han ensam kämpade mot umayyadernas armé började en grupp soldater attackera tälten där kvinnor och barn fanns. När han såg deras moraliska förfall riktade han sitt sista budskap till armén som snart skulle döda honom: ”O! Sufians följare, om ni inte följer någon religion och inte fruktar domens dag, var då fria i era liv”.
Shimr, en av ledarna i den korrupta armén frågar vad imamen menade. Han svarar, det är endast jag som krigar mot er och ni krigar mot mig. Kvinnor krigar inte så låt inte era soldater komma nära dem, så länge jag är vid liv. Shimr beordrar de som hade börjat attackera tälten att i stället endast attackera imamen.
På vilket sätt bör frihet hejda de korrupta från att attackera kvinnorna och barnen? Svaret är intressant och presenterar ett nytt perspektiv på frihet. Den här friheten som korruptionens krigshär uppmanas att hålla sig till innebär inte att man är fri att göra vad man tycker, något som vi kan kalla för yttre- eller socialfrihet. Imamen talar om något annat, nämligen den inre friheten. En frihet som förutsätter ett genuint och insiktsfullt ansvar och är själv en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla ett gott samhälle samt hjälpa dess medborgare att vara genuint fria. Det är just en sådan frihet som likställs med vår dignitet, kärlek och värdighet, samtidigt som den stoppar människoförnedring.
Frihet ur detta perspektiv innebär en skicklighet som vi ständigt måste träna upp och förbättra. Ju mer fri man är desto mer rationell, lycklig och harmonisk kommer man att vara. Striden för frihet är viktig och egentligen helig för den som inser den genuina frihetens värde.
Vår inre- och egentliga frihet och utveckling kräver uppror mot de inre avgudarna samt lydnad mot förnuftets makt. Det är en dragkamp mellan förnuftet och alla andra drivkrafter, målet är att vi alltid skall ledas av förnuftet. Ju mer förnuftsenliga vi är desto mer fria är vi och ju mer inre frihet vi har desto bättre muslimer kommer vi att vara. Den som kämpar för människans frihet men inte ser våra lustar dvs. de inre avgudarna som ett hinder, eller till och med uppmuntrar folk att buga för, har gått miste om sitt egentliga mål samt mycket annat.
Vi lyder ständigt något, det kan vara olika lustar och begär eller vårt förnuft. Det är livsviktigt att vi inser att vi måste befria vårt förnuft. Den kommer i sin tur att ta hand om och styra våra andra drifter. Om vi vägrar och väljer att ”befria” och släppa loss våra lustar då kommer de till sist att tygla vårt förnuft och omvandla förnuftet som är det högsta vi har till lustarnas tjänare. När vi i själva verket vet att det just är förnuftet som måste tygla våra lustar och andra drivkrafter.
Den viktigaste kampen för människans frihet sker i vårt inre. Denna frihet är en förutsättning för den som vill bli en sann muslim. Ju mer fri man är desto mer sann muslim kommer man att vara. Detta eftersom ett befriat förnuft kommer att leda oss tillbaka till vår skapare.
Uppmaningen som islam riktar till människan är därmed att börja befria förnuftet. En sådan frihet innebär i förstahand ansvarsfullhet. Det innebär att individen tar ansvar innan denne börjar utnyttja sin frihet. Detta eftersom Gud skänkte människan fri vilja för att det är en nödvändig förutsättning för hennes utveckling och blomstring som en andlig varelse.
Inom islam har den yttre friheten i första hand ett instrumentellt värde, den finns som ett viktigt verktyg för att möjliggöra människans inre frihet. Något som i sin tur är en oundviklig förutsättning för färden mot ens perfektion, genuin frihet blir samtidigt en god och tillgänglig frukt.
Vi är fria först när vi följer vårt förnuft och våra gudagivna intuitioner. Låter vi förnuftet ledsaga oss så kommer den att tillgodose våra behov samtidigt som den leder oss ut från mörkren. Den leder oss tillbaka till vår kärleksfulle skapare som väntar på sina älskade tjänare vilka tyvärr oftast vänder Honom ryggen.
Om vi vägrar acceptera en sådan förståelse av frihet, då har vi låtit de stridande drivkrafterna dra oss mot var sitt håll. Detta är en av de viktigaste anledningarna till att vi saknar inre harmoni och upplever en inre splittring. Genuin frihet innebär befrielse av förnuftet och låta det behärska vårt inre och styra vårt handlande. Så länge förnuftet är kedjad i lustarnas fångenskap kommer tal om den yttre friheten att vara meningslöst.
Vi inspireras av Imam Hussein (fvmh) att kämpa mot korruption och den viktigaste korruptionen för varje individ att bekämpa är den inre korruptionen vilken är ett ständigt hot mot människans välmående. Uppdraget startar med att man låter förnuftet mer och mer rikta vår vilja och val i korrekt riktning. Detta är en kamp som måste fortsätta så länge vi är vid liv, eftersom vi måste vara genuint fria när vi dör.