Marje taqlid är en titel som tilldelas de högsta rättslärda inom shiaislam. Det är individer som man återvänder till (Marje) för att delegera ett ansvar till (taqlid). Termen taqlid kommer från ”qiladeh” och betyder därför att hänga ett halsband runt halsen på någon. Metaforen beskriver därmed hur en troende muslim vänder sig till en rättslärd för att delegera ett ansvar till.
Det finns flera viktiga frågor här att fundera över: Varför ska vi ens delegera ett ansvar till någon annan? Är inte det ansvarslöst att vägra axla ett ansvar som vi har tilldelats? Får vi delegera ansvar när vi inte kan eller kanske inte ens vill bära ansvar?
Notera att frågan här inte rör religionens grunder, då vi är skyldiga där att använda förnuftet, söka kunskap och komma fram till en korrekt tro. Frågan rör det som vi kallar för religionens grenar, dvs. att följa Guds föreskrifter och restriktioner i vårt vardagliga liv. När vi kunde fråga profeten och hans rättmätiga efterträdare krävdes det endast att ställa en fråga och få ett svar. Hur bör vi idag göra för att förstå vad islams föreskrifter säger?
Vi behöver kunna bra arabiska; det räcker självfallet inte med att någon är arab och behärskar sitt lands eller sin stadsdialekt. Man behöver förstå hur olika ord och uttryck användes under den ärade profetens och de rättmätiga imamernas tid. Annars riskerar man att uppfatta den heliga Koranen och haditherna med exempelvis ”irakiska glasögon”, dvs. tro att orden som används i någon vers eller hadith har samma innebörd som de har i vissa delar av Irak.
Vidare vet vi att det fanns hycklare och mindre trovärdiga personer under och efter profetens tid, och vi behöver därför känna till vilka de var som har återberättat haditherna och hur tillförlitliga de var.
Man måste också ha en helhetssyn på haditherna som berör ett tema för att förstå allt som har sagts och utifrån detta kunna få ett helhetsperspektiv. Ibland går vissa hadither mot varandra. Ska de lämnas? Eller finns det specifika regler som löser motsättningarna? När en hadith innefattar ett utlåtande från profeten, ska vi generalisera den berörda föreskriften eller ska den vara begränsad till en specifik händelse och person?
Hur ska man göra när det finns tusentals nya frågor som rör vår religiösa praxis? Finns det några lagar som kan visa oss vad Gud vill ha från oss i aktuella situationer? Hur ska vi hitta dem och hur ska vi tillämpa dem? Hur vet vi att vi inte resonerar fel när vi försöker analysera och förstå en hadith och dess olika betydelser?
Dessa och liknande frågor visar att förmågan att förstå våra religiösa plikter inte är en lekmansfråga utan kräver experter som har handskats med religiösa texter i flera decennier och har uppnått ijtihad, dvs. att man har uppnått en kunskapsnivå som gör det möjligt för denne att kunna härleda vad Gud säger i våra aktuella frågor. Då benämns personen som en mujtahid och vi har säkerligen tusentals personer som har uppnått denna nivå.
Ska vi vända oss till alla dessa för att få svar? Eller ska vi vända oss till dem som är mest kunniga och de som är mest kända för sin gudfruktighet? Vad säger förnuftet, vår högsta gåva?
De högsta lärda kallar vi för Marje taqlid, och de är endast några få respekterade lärda som har dedikerat hela sitt liv, från
Frågan rör det som vi kallar för religionens grenar
sina tidiga tonår, för att göra kunskapen tillgänglig för dem som vill ha den. Vi anser att vi är skyldiga att följa deras utlåtanden inom islamisk rätt (fiqh), vilka är samlade i en bok som kallas för risalah. Vad är anledningen? Vilka är de? Varför har de en sådan auktoritet?
När man inte själv besitter alla de kunskaper och den expertis som behövs för att kunna förstå vad Gud säger om en specifik fråga, då kan man själv inte axla detta ansvar och är därför skyldig att leta efter någon Marje taqlid som är mest lärd dvs. al-a’lam för att bära detta tunga ansvar.
En av de högsta lärda är den 94-årige Ayatollah Sayed Ali al-Sistani. Han lever ett djupt återhållsamt liv, bland annat genom den minimala inredningen i det gamla hyreshuset där han bor. Den andlighet och fromhet som han och våra andra rättslärda på olika sätt manifesterar, är en trygghetskälla som förstärker shiamuslimernas band till sin religion. Det är därför viktigt att vi lär känna dessa storheter och vänder oss till dem för att förstå islam.
att leta efter någon Marje taqlid som är mest lärd
