Många kan tro att de har en levande, lycklig och frisk själ, men mår i verkligheten dåligt, något som upptäcks och uppenbaras vid svåra motgångar. Vi kan dock vara ense om att ju mer frisk och levande själen är desto mer lycka och styrka kommer vi att känna, motsatsen är också giltig.
Vi gör fysiska undersökningar för kunskap om kroppens hälsa. Hur granskar vi själens välmående? Den här frågan kan besvaras ur olika aspekter. Sett från vårt perspektiv tror vi att ett grundläggande behov och kännetecken för själsligt välmående är en harmonisk och rationell förståelse av livets viktigaste frågor.
Stommen för lyckans och godhetens träd i våra själar är en kärleksfull relation till Gud. Grenarna är bl.a. ansvarskänsla, rationalitet och människokärlek. Frukterna består i beundransvärda och insiktsfulla handlingar som avspeglar vårt inre. En av frukterna eller kännetecknen som manifesterar en hög nivå av själsligt liv är kärlek till ens medmänniskor. 
Den som älskar folk även dem som hatar en uppenbarar därmed tveklöst en hög och vördad andlig utveckling. En sådan person plågas med dem utsatta och brinner, av den heliga kärleken, för att hjälpa dem.
Denna kärlek innebär inte endast att man är fylld av barmhärtighet och välvilja mot mänskligheten. Denna välvilja medför ett annat viktigt kännetecken för lycka, nämligen en lika stark iver som driver en att kämpa mot allt ont som plågar ens medmänniskor.
Kan man vara en sådan människa om inte man samtidigt är rationell och ansvarsfull? Svaret är uppenbart; den som plågas för sin älskade medmänsklighet kan inte vara en ansvarslös eller irrationell människa.
Lycka kännetecknas också av en specifik form av plåga. Ju mer kärlek och ansvarskänsla desto mer lycka och plåga. I nästa nr: Hur kan de mest lyckliga också vara de mest lidande?
