Lyckans hörna 17 – Lyckan kräver målmedvetenhet och lojalitet

Den gamle fadern gav sonen en skinnpåse som han aldrig fick öppna. I den fanns en oskattbar pärla som den store kungen väntade på. Den långa färden startades och sonen passerade byar och skogar, floder och stigar.
Han fokuserade på sitt uppdrag och brydde därför sig inte om folk som försökte fresta, förolämpa eller på ett och annat sätt störa honom. Han valde även att inte slå tillbaka när vissa falska individer kastade stenar och annat och skadade honom.
Törst och hunger stoppade inte honom, det viktigaste var pärlan och inte såren och smärtorna som han kände i sin kropp. Sonen förstod att besvara påhoppen medförde risken att tappa bort pärlan.
Han ville vara mogen, klok, målmedveten och lojal mot fadern och kungen.
När han till sist var framme välkomnades han varmt av kungen. Skadorna och tröttheten som han stod ut med var synliga för alla.
Alla beundrade och öppet prisade honom, något som lät glädjen visas i hans min.
Kungen frågade om pärlan. När den trötte sonen med glädje öppnade påsen för att ge pärlan som han aldrig hade sett överraskades han av att inte hitta någon pärla där.
Han tittade med sorg mot Kungen och sade: Jag stod ut med allt och försökte verkligen hämta pärlan men jag ser inte den.

Kungen sade till honom, min älskade. Du skulle inte hämta en pärla. Du själv är pärlan som fick växa till den du idag är. Om du hade besvarat alla på hopp och njutit av eller fallit för frestelserna på vägen skulle du aldrig ha kunnat komma fram.
Du förstod och brydde dig om uppdraget. Därför var du stark, fokuserad och lycklig under hela din färd. Många andra tappade bort sig själva under vägen, därför var de aldrig lyckliga även om de inte stod ut med några svårigheter.