“DE SOM girigt behåller för sig själva det som Gud i Sin nåd har skänkt dem skall inte tro att det blir till deras bästa. Nej, det kommer att vara ett ont för dem. På Uppståndelsens dag skall de bära det som de så girigt höll fast vid hängande om halsen. – Arvet efter himlarna och jorden skall tillfalla Gud. Och Gud är väl underrättad om vad ni gör.” (3:180, Koranens budskap)
Kapitlet Al ’Imran (nummer 3) uppenbarades i Medina. Sheikh Tusi har sagt att denna vers uppenbarades gällande Bokens folk, som varit sparsamma om att tala om sanningar för folk. Men de flesta korantolkare anser att versen uppenbarats om sådana som förhindrar zakat. Enligt Tafsir Nemouneh stöds den åsikten av traditioner från Ahl al-Bayt (frid vare med dem).
Egendomar som inte spenderats enligt lagen kommer precis som andra av människans dåliga handlingar att förkroppsligas på domedagen, och omvandlas till ett smärtsamt straff.
Koranversen hänvisar till att vare sig ens egendomar spenderas på Guds väg eller inte, så kommer de i slutändan att separeras från en. Gud har kunskap om hur vi spenderar egendomar, och kommer att agera beroende på hur vi handlar.
I Tafsir Nour står det att ett budskap är att vi ska vara realistiska och undvika avvikande fantasier. Det vi äger, äger vi egentligen inte. Snarare tillhör allt Gud.
Review Overview
