“Och de flesta av dem, om de [alls] tror på Gud, sätter medhjälpare vid Hans sida.” (12:106, Koranens budskap)
Kapitlet Yusuf (nummer 12) uppenbarades i Mecka. I Tafsir Al-Amthal står det att det är möjligt att vissa troende anser att de är riktiga troende, men att det ofta finns en viss mängd av polyteism i deras sätt att tänka och handla. Imam Sadiq (frid vare med honom) har i en återberättelse sagt: ”Polyteism är i människans handlingar mer dolt än myrans rörelse.”
En sann monoteist är den som inte på något vis har någon/något i sitt hjärta och själ förutom Gud. Personens tal och handlingar är för Gud och den lyder endast Gud. Imam Reza (fvmh) sa: ”Polyteism (shirk) i denna vers betyder inte förnekelse eller att dyrka idoler, snarare menas det uppmärksamhet till annat än Gud.”
I Tafsir Nour står det att tro har olika nivåer. Ett av flera tecken på en sann troende är att den inte är rädd för fattigdom vid giftermål.