När sanningen vidrör rena hjärtan

Karavanen var på väg från Arabien mot Kufa, plötsligt stannar Imam Hussein, Profetens dotterson, sitt följe och rider mot ett tält. Han hälsar på en äldre kristen kvinna och frågar om hennes nygifte son Wahab. Modern svarar att sonen har gått efter vatten. Han meddelar: ”Säg till honom att han skall fullborda drömmen.”
När han lämnar tältet märker modern att vattnet börjar flöda där mannen stod.
Efter en stund kommer Wahab och frågar förvånat om vattenkällan och får reda på mannens meddelande till honom. Han blir utom sig själv, gråter och berättar för sin mor: ”Jag såg herren Kristus vara tillsammans med några män vars storhet var som den lysande solen. Herren frågade mig: ”
Wahab, tillhör du mitt folk?” när jag jakade sade han: ”Jag meddelar dig att han som står vid mig är den siste Profeten Muhammed… och det är hans rättmätige efterträdare Ali, och här är hans älskade Hussein. Wahab, stödj honom imorgon när han behöver hjälp och var säker att du är med honom i paradiset.” Sedan gav han mig en lysande tavla där mitt namn stod med. Mor, och du meddelar mig detta nu! Han är säkerligen Alis son, Hussein.”
Wahab rider ikapp karavanen och återvänder snabbt med ett ansikte lysande av glädje. Han hade blivit muslim och ville vara bland Imamens följe. Hans fru motsätter sig eftersom de endast varit gifta i tre veckor, men modern uppmuntrar honom och till sist på kvällen rör sig dessa tre renhjärtade människor efter Imamens karavan.
När massakern började nalkas övergav en del av följet sin Imam. Den tionde dagen, Ashura, när Imamen var med ett 70-tal hjältar samt kvinnor och barn redo för att tillsammans måla en historisk tragedi, som manifesterade hur dygdiga, himmelska, känslofyllda och uppoffrande människor kan bli. De var i Karbala, belägrade av tusentals soldater vilka när som helst skulle attackera och begå blodbadet.

Wahab gick fram, försökte väcka de så kallade muslimer, bl.a. genom att fråga dem hur de kan kriga mot Profetens dotterson, vilken de dessutom var påbjudna att lyda, men förgäves. Till sist dödar han flera av deras ryttare i några dueller. Efter en tapper strid faller han till marken, träffad av pilar, huggen av spjut och många svärdsslag. Hans fru vill försvara Imamen tillsammans med sin make och betalar sitt liv vid sin tappre mans kropp.
Dessa heliga individer konverterade, men dödades av falska muslimer när de försökte försvara den Imam och islam som rörde och upplyste deras hjärtan. Därför besöker hundramiljontals muslimer deras gravar för att visa sin vördnad.
Mördarna fick kanske några guldmynt och bättre maktpositioner, men de fördömdes och fördöms än idag av varje levande människa. Anledningen är att vi är skapade för att älska godhet och avsky ondska. Vår värdighet består i just hur mycket vi arbetar för det och mot det onda.

Många hade chansen att vara med Imam Hussein (fvmh), men de missade den, de valde att vara passiva. Det goda som vi idag kan göra har vi imorgon kanske inte chans att utföra. Det gäller därför att vara en aktiv stödjare för det goda även om det går mot ens tidigare uppfattningar.
När vi idag betraktar vår omgivning och vår omvärld finner vi saker och ting som uppenbarligen är goda att spendera den heliga tiden för. En av den mest viktiga fälten som varje muslim kan vara aktiv i är kampen mot främlingsfientlighet samt det växande och aggressiva muslim- och islamhatet, även kallat islamofobi. Varje levande sanningssökare är skyldig att utbilda sig och bekämpa islamhatet, vilket banar väg för förföljelser av troende muslimer och sedan alla andra muslimer. I denna kamp finns det många Wahab, vilka kommer att försvara islam mer än vad majoriteten av muslimerna själva gör.