Efter det första kriget som profeten Muhammed (Gvhf) och muslimerna fick utstå med endast 313 personer, kom han (Gvhf) med ett förslag till fångarna som hade kommit för att mörda honom:
”Lär tio personer att kunna läsa och skriva så är ni fria.”
Medan folk inte ens kunde fantisera något sådant befriade han fångarna, som tyvärr till större del fortsatte kriga mot honom. Profeten (Gvhf) ville betona för omvärlden och i synnerhet muslimer att Gud, den Barmhärtige vill att människan skall vara kunnig, kunskapsrik och hjälpsam, och för detta syfte får man till och med frige fångar som krigade mot en.
I ett uttalande säger Profeten (Gvhf): ”Att söka kunskap är en plikt för varje manlig och kvinnlig muslim”. Och vid ett annat tillfälle säger han: ”Sök kunskap från vaggan till graven”. Vi finner flera uttalande som uppmuntrar muslimerna att söka kunskap. Man skall inte bara söka kunskap hemma eller i sin stad. Kunskap bär ett stort värde i islams föreskrifter, man skall resa för kunskapens skull, därför sade Profeten (Gvhf): ”Sträv efter kunskap även om den vore i Kina”.
Utöver detta praktiserade han tydligt det som poängterade de föregående och många andra hadither som han uttalade. Han brukade sätta sig med folk som satt och diskuterade en specifik fråga och förklarade att han tyckte om sådana diskussioner, vilket är ett praktiskt sätt att uppmuntra dialog, diskussion och kunskapsutbyte kring nyttiga frågor.
Det som vi bör ha i åtanke – när vi läser om sådana händelser i islams tidiga historia – är att under denna tid var strävan efter kunskap inte något som folk talade eller brydde sig om, inte minst i ett efterblivet samhälle som Arabien. Profeten Muhammed (Gvhf) stannade inte där med sina rekommendationer utan påbjöd den som har kunskap, att sprida den och sa: kunskapens skatt är att sprida den. Vidare varnade han även de som inte spred den kunskap de hade att de kommer att få stå tillsvars på domedagen.