Vår oändligt kärleksfulle och nåderike Gud har skapat oss för ett heligt uppdrag och utrustat oss med allt som behövs för ett lyckat resultat. Det finns dock mycket som utmanar och hindrar oss. Därför kan vi, trots vårt förnuft, missa vägledningens fackla och falla för olika hägringar. Människans situation i denna värld är allvarlig, inte minst med tanke på vad som står på spel och de möjliga utfallen som vi för evigt kommer att leva med.
Allt som vi gör, både på gott och ont, har ofattbara konsekvenser som manifesteras i livet efter detta. Därför behöver vi mer hjälp och Guds religion är som en räddningslina vilken Han har räckt mänskligheten, och ett av dess bästa verktyg är denna heliga månad. Ett tillfälle för många att kunna vakna till, lämna dåliga vanor och besluta sig att leva och handla för sitt eviga liv och på så sätt försona sig med Gud.
Profeten meddelade att vi under denna månad är inbjudna att vara Guds gäster. Våra andetag och även sömn räknas som tillbedjan, för varje reciterad koranvers får man belöningen för en hel koranrecitation som man annars reciterar under resten av året. Gud manifesterar sin oändliga barmhärtighet och generositet.
Många som ignorerar sina islamiska plikter brukar omvända sig under denna månad. En del ignorerar omvändelsens chans och blir skyldiga att för varje dag som de har negligerat dess fasta att istället fasta 60 dagar eller ge mat till 60 fattiga. Den som ignorerar hela månaden är därmed skyldig att fasta 1800 dagar.
Varför är Gud så strikt med fastan under nådens och välsignelsernas månad? Frågan är viktig särskilt om man jämför den med exempelvis bön som man har missat eller ignorerat, då behöver man endast ta igen bönen i fråga. Svaret är antagligen att Gud vill att så många som möjligt av oss skall ta vara på omvändelsens chans.
Genom hunger, törst och stor fokus på andlighet försvagas våra djuriska drifter och den själsliga aspekten av oss får ett stort stöd. Under denna period förstärks vår vilja och vi kan därför lättare övervinna våra frestelser och lockelser som omger oss. Det är därmed inte endast våra kroppar som renas utan även våra trötta och belastade själar. Den muslim som trotsar fastan och därmed allt som Gud under detta gyllene tillfälle erbjuder missar en riktig möjlighet att hitta sig själv.
En av dem fina karaktären i den spirituella utvecklingen för varje människa är att uppnå gudfruktighet (taqwa), något som förutsätter att man har eller åtminstone eftersträvar ett rent hjärta. Gud meddelar i Koranen att fastans syfte är att vi skall uppnå fromhet (2:183).
Vi alla är belastade med dåliga egenskaper och många problem som vi verkligen behöver hjälp med. Finns det någon annan än vår Kärleksfulle Herre som kan ta hand om oss och om våra trasiga själar? Han väntar sina trotsiga tjänare och har öppnat paradisets portar för att vi skall inträda och njuta av Hans närhet och kärlek. Låt oss därför, kära läsare, att ta tag i den heliga räddningslinan och omfamna Hans kärleksbudskap.
När människan har växt tillräckligt vägrar hon att bli nöjd med sötsaker, god mat och andra fysiska njutningar. Hon utstår fysiska svårigheter för att se rättvisan tillämpas och njuter av det.
Gud vill att vi skall fortsätta utvecklas och börja njuta av det högsta möjliga; Hans kärlek och närhet. Då inser vi att varken världen eller paradiset är tillräckliga för oss. Det är bara Guds närhet och kärlek som är vår slutliga destination. Med en sådan inställning läser vi imam al-Sajjads (fvmh) bön: Gud vem är det som smakade din kärleks sötma och [kunde] utbyta den mot något annat?.
