Hadith är en berättelse eller tradition som utgår ifrån profeten Muhammeds (Gvhf), damen Fatima al-Zahras (fvmh) och de tolv imamernas (fvmd) sätt att leva som förebild samt deras handlingar och ord i olika situationer.
Nedan följer tio hadither om månaden Ramadan:
Imam Sadiq (fvmh) sa:
”Förvisso har Gud gjort fastan obligatorisk så att de rika och de fattiga ska vara lika.”
Källa: Man la yahduruh al-faqih, vol. 2, s. 43, nr. 1.
Imam Ali (fvmh) sa:
”Gud har gjort… fastan obligatorisk för att pröva skapelsens uppriktighet.”
Källa: Nahj al-Balagha, visdom 252.
Imam Ridha (fvmh) sa:
”[Människorna] har beordrats att fasta för att de ska förstå smärtan av hunger och törst, och genom det upptäcka andra [människors] fattigdom [och misär].”
Källa: Wasail al-Shi’ah, vol. 4, s. 4, nr. 5; ’Ilal al-sharayi’, s. 10.
Imam Ali (fvmh) sa:
”Hjärtats fasta är bättre än tungans fasta, och tungans fasta är bättre än magens fasta.”
Källa: Ghural al-Hikam, vol. 1, s. 417, nr. 80.
Heliga Fatima Zahra (fvmh) sa:
”Vad är nyttan med fastan hos en fastande person om den inte skyddar sin tunga, sina öron, ögon och kroppsdelar?”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 93, s. 295.
Guds Sändebud (Gvhf) sa:
”Det är obligatoriskt för Gud att bespisa den som blir hindrad från sin favoritmat på grund av fastan, med mat från paradisets mat och låta den dricka från dess drycker.”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 93, s. 331.
Imam Kazim (fvmh) sa:
”Den fastande personens åkallan besvaras vid brytningsmåltiden (iftar).”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 92, s. 255, nr. 33.
Guds Sändebud (Gvhf) sa:
”Ramadan är en månad vars början är barmhärtighet, vars mitt är förlåtelse och vars slut är frihet från [helvetets] eld.”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 93, s. 342.
Guds Sändebud (Gvhf) sa:
”Förvisso öppnas himlens portar under den första natten i månaden ramadan, och de kommer inte att stängas tills dess sista natt.”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 93, s. 344.
Guds Sändebud (Gvhf) sa:
”Om [Guds] tjänare visste vad som fanns i månaden ramadan, skulle den vilja att det skulle vara ramadan året runt.”
Källa: Bihar al-Anwar, vol. 93, s. 346.