2021 firade Sverige 100 års-jubileum för demokratin. Bakgrunden till detta var att kvinnor 1921 för första gången fick delta i de allmänna valen i Sverige. Det betyder dock inte att demokratiarbetet tog slut 1921. Inte heller är demokrati något som slutar vid valurnan vart fjärde år. Demokrati är något vi ser i vardagen, t.ex. i elevråden i skolans värld, facken på arbetsplatser och studieförbundens bildningsverksamhet.
En stor del av demokratiarbetet äger rum i föreningslivet, i den del av samhället som kallas civilsamhället. Och i denna sektor finner vi trossamfunden, det vill säga de religiösa organisationerna.
Trossamfunden är kanske inte den plats som många tänker på när man talar om demokrati. Men faktum är att trossamfunden är en viktig del av det demokratiska samhället. Här finns grunderna till tanken om människans inneboende värdighet samt till alla människors jämlikhet. Vidare är det i trossamfunden som många människor först kommer i kontakt med föreningslivets strukturer, och därmed får erfara demokratiarbete i praktiken.
När muslimer började organisera sig i Sverige under 70-talet mötte man flera utmaningar. Dels fanns föreningstraditioner som var främmande för många nya svenskar, men en kanske större utmaning var att dessa nya svenskar hade en blandad bakgrund. Bakgrunden var blandad vad gäller såväl geografisk hemvist innan de kom till Sverige, som teologisk hemvist. Nu skulle sunnimuslimer med arabisk identitet från Nordafrika samtala med shiamuslimer med indisk identitet från Östafrika; nu skulle hanafiter från Balkanländerna samtala med shafi’iter från Mellanöstern.
Samtal med de individer som var aktiva inom muslimska organisationer på 70- och 80-talen vittnar om såväl konflikter som lösningar. Individer som tidigare insisterat på att ”den andre” inte är muslim och inte värdig att samverka med bytte så småningom uppfattning. Etniska grupper som i andra sammanhang inte skulle se någon anledning till samtal och samarbete befann sig så småningom omkring samma styrelsebord. Föreningslivets traditioner satte sin prägel i muslimska organisationer, som på ett tydligare sätt kunde markera sin närvaro i det svenska samhället. Genom samverkan med andra föreningar fick man den kompetens som krävdes för att kunna medverka i samhället på lika villkor. Utöver muslimska trossamfund finns idag bland annat ett muslimskt studieförbund och en folkhögskola med muslimsk profil.
En demokratisk struktur ger även utrymme för åsiktsskillnader. I vissa fall kan åsikterna rymmas inom samma ram. Ibland är dock åsikterna så vitt skilda att de inte rymmer inom samma organisation. De muslimska trossamfunden är inget undantag. De senaste 40 åren vittnar om uppdelningar bland muslimska trossamfund. I vissa fall kan uppdelningarna röra sig om teologiska skillnader mellan samfunden som gör att man söker bilda ett eget, fristående samfund. I andra fall kan det röra sig om kulturella skillnader som föranleder bildandet av ett nytt samfund.
Icke desto mindre har muslimer kunnat etablera sig som en viktig del av samhället. Genom att vara organiserade har de kunnat uttala sig och göra sin röst hörd vid olika tillfällen. De har också varit en samverkanspartner för det offentliga. På kommunal nivå kan det röra sig om säkerhet, dialog och krisberedskap, medan det på regional nivå kan röra sig om att bistå med information om smittspridning och vaccination.
Samtidigt ökar den antimuslimska fientligheten i samhället. Islam och muslimer demoniseras i offentliga diskurser. Det är inte alltid givet att muslimer får medverka i samhället på lika villkor. Muslimer som vill bidra med tankar om det goda livet och ta del av det demokratiska samtalet hindras.
Under dessa omständigheter ställs större krav på muslimska företrädare att kunna samtala och samverka med varandra. De behöver inte alltid vara överens. Men de bör bereda plats för utvecklingen av interndemokrati, för att kunna ta plats i det bredare demokratiska samhället.