Fatimah bint Huzam al-Kulabiyah, är bättre känd bland muslimerna som Umm al-Banin. Hon gifte sig med Ali ibn Abi Talib (fvmh) efter att hans första fru Fatima az-Zahraa (fvmh) (Profeten Mohammed (Gvhf) dotter) hade dött.
Dom fick tillsammans fyra söner Abbas, Abd Allah, Ja’far och ’Uthman. Alla Umm al-Banins söner dödades senare i striden vid Karbala, och flera traditioner återberättar att hon inte sörjde hennes söners död lika mycket som Imam Al-Husseins (fvmh) död. Hennes relation till Imam Al-Hussein (fvmh) var så stark att hon uppfostrade hennes fyra söner till att älska Imam Al-Hussein (fvmh) mer än något annat i livet.
Denna kärlek manifesterades tydligt under Ashura dagen då var och en av dom gav sina liv för att beskydda honom mot fienden.
Efter att Imam Al-Hussein (fvmh) och Imam Al-Hassan (fvmh) förlorat sin moder Fatima az-Zahraa (fvmh) så tog Umm al-Banin väl hand om dom. Umm al-Banin var så mån om deras välbefinnande och känslor att hon bad hennes man Ali ibn Abi Talib (fvmh) att inte kalla henne för Fatima så att dom inte skulle minnas deras moder.
Um al-Banin var en unik kvinna i den bemärkelsen att hon hade full förståelse för Ahlul-Bayts rätt till att efterträda Profeten Mohammed (Gvhf) som ledare för muslimerna.
Umm al-Banin dog år 684 e.Kr vilket motsvarar år 69 hijri 14 Jumada Al-Awwal (28 Januari) och begravdes i staden Medina i den välkända begravningsplatsen Al-Baqi.