Alltsen jag skars ut ur vassen en gång
gråter nu kvinnor och män till min sång.
Jag önskar ett bröst som är slitet itu
att lyssna till sången om ensamhet nu.
Alla som dröjer långt bort från sin grund
önskar till ursprunget vända all stund.
Folk av var slag har jag klagat inför
höga som låga på flöjtvisan hör.
Alla i tron kommer till mig som vän
men ingen har sökt i mig hemligheten.
Långt ifrån sorgen kan gåtan ej föras
men ej kan den ses och ej kan den höras.
Själen med slöja ej skiljs från sin kropp
men aldrig att själen för ögat låts opp.
Skriet i flöjten är eld, ej av vind
liv utan eld är att famla runt blind.
Kärlekens eld hörs i vassflöjten ljuda
kärlekens kraft ses i vinglaset sjuda.
Flöjten med den utan vän går i lag
den river slöjan för Herrens behag.
Flöjten har gift liksom motgiftet sett
älskaren och den han älskar så hett.
Översättning: Simon Sorgenfrei
Källa: tidningenkulturen.se