Ur Rosengården 6 – Mevlana Jalaluddin Muhammed Rumi var sufimästare, mystiker och poet

Dikterna är ur boken Rumi – kærlighedens digter av författaren och rumitolkaren Folmer Blume Leide.

 “Ge mig näring, för jag är hungrig, och skynda dig,
för tiden är ett skarpt svärd.”

 Mitt hjärta är så litet, att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga, så stora sorger i det?
”Se,” svarade Han,
”dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”

 Du förhandlar inte om kärleken
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som endast, reflekterar ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.

 Om du söker, så sök oss med glädje
för vi lever i glädjens rike.

 Jag inser att den gryningen
där vi skulle mötas igen, aldrig kommer
så jag ger upp denna kärlek
lite i taget.

 Men något i mig ler
medan jag säger det här, något som
skakar på huvudet och milt
kluckar: Knappast, knappast.

 Din nåd säger: Kom närmare.
Din vrede säger: Dra dig tillbaka;
låt mig få veta vilken av de två jag ska lyda.

 Ögonen. Du säger: Håll dem öppna.
Levern. Du säger: Låt den arbeta.
Jag nämner hjärtcentrat.
Du frågar: Vad finns då där?
Mycket kärlek till dig. Håll den för dig själv.

Översättning: Dana Jergefelt