Dikterna är ur boken Rumi – kærlighedens digter av författaren och rumitolkaren Folmer Blume Leide.
för tiden är ett skarpt svärd.”
Hur kan du lägga, så stora sorger i det?
”Se,” svarade Han,
”dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som endast, reflekterar ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.
för vi lever i glädjens rike.
där vi skulle mötas igen, aldrig kommer
så jag ger upp denna kärlek
lite i taget.
medan jag säger det här, något som
skakar på huvudet och milt
kluckar: Knappast, knappast.
Din vrede säger: Dra dig tillbaka;
låt mig få veta vilken av de två jag ska lyda.
Levern. Du säger: Låt den arbeta.
Jag nämner hjärtcentrat.
Du frågar: Vad finns då där?
Mycket kärlek till dig. Håll den för dig själv.
Översättning: Dana Jergefelt