Kapitel 1, 28:e Berättelsen:
En ensam derwish (Sufist) hade slagit sig ner i en avlägsen del av öknen. Kungen kom förbi, men p.g.a. att avskildhet är förnöjsamhetens kungarike, lyfte inte derwishen på sitt huvud eller visade några tecken på artighet.
Monarken, som var medveten om sin värdighet, blev förtretad och sade: ”Denna stam av ovårdade tiggare likna djuriska kräk”.
Kungens wazir* sade till derwishen: ”varför betygar du inte din vördnad eller åtminstone vanligt hederligt uppförande när monarken för jordklotet går förbi dig?”
Derwishen svarade: ”Säg till jordens monark att förvänta sig tjänster från den som förväntar sig förmånar från honom. Säg också att monarken är till för att skydda sina undersåtar, och att undersåtarna inte är till för att tjäna honom”.
Kungen är de fattigas vaktpost,
även om rikedom, prakt och makt är hans andel.
Fåren är inte till för fåraherden, utan fåraherden är till för dem.
Idag kommer du att se någon framgångsrik och en annan kämpar under ett plågat hjärta.
Vänta endast några dagar, tills jorden förintar hjärnan
på den fåfänge tänkaren.
Skillnaden mellan kunglighet och slaveri upphör,
när ödets påbud är uppfylld.
Om någon skulle öppna graven,
kunde han inte skilja mellan den rike mannen och den fattige.
