Vad är filosofin med att sörja för Imam Hussein (fvmh) i månaden Muharram?

En av de viktigaste ceremonierna för shiamuslimer är att sörja för Imam Hussein (fvmh) och hans lojala kompanjoner. Huvudmålet med detta sörjande är att hålla fast vid och påminna om

Karbalas tragedi. För att vi ska förstå vikten och filosofin av sorgeceremonier för Imam Hussein (fvmh) måste ett par punkter uppmärksammas:

1. Uppmärksammande av visa och enastående människors dygder och sublima egenskaper.
2. Shiamuslimernas nobla Imamer (fvmd) och olika metoder för att högtidlighålla Imam Husseins (fvmh) sorgeceremonier:
   En av de metoder som Imamerna (fvmd) använde för att hålla kvar Imam Husseins rörelse vid liv var att hålla samlingar för sörjande, gråtande och att få andra att gråta p.g.a. Karbalas hjärtskärande missöden och att påminna om den händelsen vid lämpliga tillfällen.

Imam Sajjad (fvmh) sörjde konstant för Ashuras dagar under hela perioden av sitt ledarskap. Han grät så pass mycket för denna tragedi att han räknades tillhöra de som gråter väldigt mycket och fick även det som smeknamn.

’Alqamah Hadhrami återberättar att Imam Baqir (fvmh) brukade sörja för Imam Hussein (fvmh) i sitt hus under Ashura-dagen och att Hans Helighet själv grät för sin farfar. Han utövade inte förställning (Taqiyyah) och till de som var i huset sa han att de skulle sörja för den Heliga Ledaren och beklaga sig inför varandra p.g.a. Husseins (fvmh) missöde.

Följande har återberättats från Imam Ridha (fvmh): ”När det blev Muharram såg ingen att min far (Imam Kazim (fvmh)) skrattade och sorg och ledsnad dominerade hos honom till den tionde dagen. När Ashura-dagen kom var den dagen hans dag av missöde, sorg och gråtande. Han brukade säga: ”Idag är den dagen då Hussein (fvmh) blev martyr.””

De rena Imamerna (fvmd) grät inte bara under sorgeceremonier för Martyrernas mästare, snarare uppmuntrade de även hela tiden folket att gråta för den Heliga Ledaren. I en tradition har följande rapporterats: ”Paradiset är belöningen för den som gråter för Hussein (fvmh) eller får en [annan] person att gråta. Paradiset är även belöningen för den som har ett tillstånd av sorg och gråtande.”

Uppmuntrandet av poeter, som skrivit dikter om Karbalas missöden och läst dem i samlingar, till att recitera elegier har hela tiden fått speciell uppmärksamhet av de felfria Imamerna (fvmd). Dessa poeter var bl. a. Kumayt Asadi, Debal Khazaei och Sayyid Humayri.

Uppmuntran till att besöka Imam Hussein (fvmh):

Att högtidlighålla stora personer och besöka hjältars gravar har varit en god sed som för länge sedan och än idag fått uppmärksamhet bland all världens länder och olika folk.

Martyrernas mästare och de frias ledare, Imam Hussein (fvmh), är en annan stor sol som är mycket bättre och större vars namn och person måste högtidlighållas på det bästa sättet. De rena och felfria Ledarnas (fvmd) tal om dygden av att besöka Husseins Karbala är så pass många att man kan säga att Guds utvalda brukade uppmuntra folket till att besöka Martyrernas mästares (fvmh) lysande helgedom vid varje tillfälle. Det var som ett program som de ansåg sig ansvariga för. Förutom att detta var ett spirituellt och intellektuellt band mellan muslimerna och den noble Imamen räknades det som en form av kamp, snarare den bästa kampen mot förtryckare och tyranner.

Rationalitet och kultur i sörjandet av Imam Hussein (fvmh)

Med hänsyn till varje folks eller lands kultur kan metoderna för sörjandet av Imam Hussein (fvmh) variera. Våra Heliga Ledare har hela tiden betonat vikten av att högtidlighålla sörjande för Imam Hussein (fvmh), men gällande hur detaljerna för sörjande ska vara har inte rapporterats i återberättelser. Det är länder och folk som älskar Imam Hussein (fvmh) själva som håller i sorgeceremonierna med hänsyn till sina seder och traditioner. Av just denna anledning ser vi shiamuslimer i olika länder sörja på olika sätt. T. ex. skiljer sig sörjandet för shiamuslimer i Libanon från hur det ser ut för shiamuslimer i Indien.

Men några punkter måste uppmärksammas gällande sörjandet av Imam Hussein (fvmh):

1. Sörjande får inte orsaka andras (t. ex. grannars) irritation.
2. Sörjande får inte orsaka skador för kropp och själ.
3. Sörjande måste respektera folkets eller landets kultur.
4. Sörjande måste innehålla ett budskap. Att bara hålla i en ceremoni utan att det förmedlar något mål eller budskap är meningslöst.

Shiamuslimernas Heliga Ledare använde sig också hela tiden av sörjande som ett tillfälle för att förmedla Imam Husseins (fvmh) rörelses budskap och mål. Ett tal, poesi eller något annat program under en sorgeceremoni måste utföras med målet att förmedla ett budskap om Imam Hussein (fvmh).

Men tyvärr ser vi i vissa sorgeceremonier att det inte läggs större vikt vid ovanstående punkter. Denna fråga har gett upphov till att vissa rättslärda kritiserat vissa sorgeceremonier. Det är viktigt att vi refererar till Imamernas (fvmd) traditioner och att vi använder oss utav förnuftet och logik när vi sörjer för Imam Hussein (fvmh). Denna fråga är speciellt viktig i västerländska länder vilka är mindre bekanta med Imam Husseins (fvmh) rörelse. Shiamuslimerna som bor i Sverige måste sörja för Imam Hussein (fvmh) med respekt till detta lands kultur på sådant vis att det får en allmän acceptans.