Varför är Ghadeer-händelsen viktig?

Den 20 augusti i år faller en av de viktigaste högtiderna hos shiamuslimer. Högtiden är känd som ”eid al-Ghadeer”. Guds visdom har gjort så att den historiska händelsen i Ghadeer har stannat kvar i alla sekel och epoker på ett levande sätt i människors hjärtan, skrivits ned i dokument och böcker, nämnts av islamiska författare under varje tidsepok i böcker om korantolkning, traditioner, teologi och historia och talats om av religiösa talare i höga toner i deras predikningar och föreläsningar inför åskådare och att de räknat den som en av Imam Alis (fvmh) oförnekbara dygder. Inte bara predikanter och talare har blivit inspirerade av denna händelse, utan även poeter och många recitatörer har blivit det. De har skapat förtjusning över deras litterära elegans, genom att reflektera över denna händelse och genom deras uppriktighet till ledarskapets ägare.
De har skapat olika former av de bästa delarna på olika språk som en minnesgåva från dem själva.
P.g.a. detta har färre historiska händelser såsom händelsen i Ghadeer fått en sådan uppmärksamhet från forskare, inklusive historiker, korantolkare, teologer, filosofer, predikanter, poeter och historieskribenter.
En av anledningarna till denna eviga tradition är att uppenbarelsen av två verser från den Heliga Koranen handlar om denna händelse och så länge som Koranen finns kvar kommer även denna historiska händelse att finnas kvar, och kommer inte att försvinna från folks minnen.

Det islamiska samhället har förr i tiden räknat händelsen som en av de religiösa högtiderna och shiamuslimer högtidlighåller denna dag i dagsläget och de utför även de ceremonier som de har för andra islamiska högtider under denna dag.
Man kan enkelt få reda på att den 18 Dhil Hijjah är känd som dagen ’Id al-Ghadeer bland muslimer genom att referera till historien.
Det är så pass att Ibn Khalkan sa följande om Musta’la ibn al-Mustansir: ”År 487 AH på dagen ’Id al-Ghadeer, som är den 18:e dagen i den heliga månaden Dhil Hijjah, svor folk trohetsed till honom.” Och al-’Ubeydi skrev följande om al-Mustansir Billah: ”Han gick bort år 487 AH när tolv nätter kvarstod till den sista dagen i månaden Dhil Hijjah. Den kvällen är kvällen till den 18 Dhil Hijjah, kvällen till ’Id al-Ghadeer.”
Ibn Khalkan nämnde inte endast denna kväll som kvällen till ’Id al-Ghadir, snarare så räknade även Mas’udi och Tha’labi denna kväll som en av de berömda kvällarna bland det islamiska folket.

Ursprunget till denna islamiska och festliga högtid går tillbaka till Ghadeer-dagen själv, eftersom på den dagen befallde Profeten (fvmh & hf) utvandrarna (från Mecka), hjälparna (från Medina) att gå fram till Ali (fvmh) och gratulera honom för en sådan storartad dygd. Zayd ibn Arqam sa: ”De första personerna från utvandrarna som gav sin hand till Ali var Abu Bakr, ’Umar, ’Uthman, Talha och Zubayr och ceremonin för att ge gratulationer och att svära trohetshed höll på ända till solnedgången.”

För att förstå hur stor betydelse denna historiska händelse har räcker det med att veta att 110 kompanjoner har återberättat Ghadir- traditionen.
Denna punkt betyder inte att endast denna stora grupp har återberättat händelsen, snarare så har endast namnen på 110 kompanjoner hittats i Ahl al-Sunnahs forskares böcker. Det stämmer att Profeten (fvmh & hf) talade till en folksamling på 100 000 personer, men en stor skara av dem kom från platser långt ifrån Hijaz och inga traditioner har återberättats från dem. Historien har inte lyckats att få tag på de som återberättat denna händelse från den gruppen, och om den har lyckats så har vi tyvärr inte fått kunskap om det.
Under 200-talet (efter hijri), som är efterföljarnas (tabi’in) tidsperiod, har 89 personer av dem återberättat denna tradition.

Alla traditionsåterberättare under kommande sekel är lärda och forskare från Ahl al-Sunnah. 360 personer av dem har rapporterat denna tradition i deras egna böcker och en stor grupp personer har erkänt dess korrekthet och stabilitet.
Under 300-talet efter hijrah har 92 forskare återberättat denna tradition. Under 400-talet efter hijrah, 44 stycken. Under 500-talet var det 24 stycken. Under 600-talet, 20 stycken.
Under 700-talet 21, under 800 talet 18, under 900-talet 16, under 1000-talet 14, under 1100-talet 12 stycken, under 1200-talet 13 stycken, under 1300-talet 12 stycken och under 1400-talet 20 stycken forskare.
En grupp har inte bara nöjt sig med att återberätta denna tradition, utan har t.o.m. skrivit exklusiva böcker om dess källor och innehåll.
Tabari, den islamiske historikern, har skrivit en bok vid namn “Al-Wilayah fi Tariqi Hadithil Ghadir” (Förmyndarskapet i traditionen Ghadeers spår). Han har återberättat denna tradition från mer än 70 länkar från Profeten (fvmh).
Ibn Uqdah Kofi har i skriften “Wilayah” återberättat denna tradition från 105 personer.
Abu Bakr Muhammed ibn Umar Baghdadi, känd som Juani, har rapporterat denna tradition från 25 länkar.

26 personer har exklusivt skrivit om denna historiska händelse. Shiamuslimska vetenskapsmän har skrivit ovärderliga böcker om denna stora händelse, bland vilken är historieboken al-Ghadeer som skrivits med den kapable, berömde, islamiske, hårt jobbande och bortgångne författaren Ayatullah Aminis penna.
Många har fått stor användning av hans författande om Imam Alis (fvmh) liv i denna nobla bok.